Komplettera

Från början trodde jag Ellinors naglar var helt naturliga, jämnvita, raklippta och försedda med varsin formfulländad halvmåne vid nagelbandet. Sen lärde jag mig att de kompletterade hennes naturliga look och lätta make-up. Jag hade alltid trott att män attraherades av röda naglar och röda läppar och att jag ville ha någon som var lång. 1,75 minst, gärna 1,78, för att inte bli för kort till mina 1,92. Ellinor är 1,63. De blonda längderna faller fram över ansiktet. Hon gömmer sig bakom muggen med rött te och  färsk ingefära. Jag brer ekologiskt smör från Emåmejeriet på surdegsbrödet. Det där brödet är vårt gemensamma projekt. Bröd. Slow food. Pulled Pork med whiskeysås. Ellinor har tänt stearinljus. Samma ljus som gör oss glåmiga på mornarna och  förstärker tröttheten sveper nu in köket i ett milt halvmörker med varma skuggor.

-Gaby har ett nytt projekt på gång, säger jag.
-Jaha. Ni arbetar ju i projektform. Det har ni ju alltid gjort.
-Det är inte jobbet, det är något annat. Hon har börjat virka.
-Ska jag ta efter? Börja virka?
-Det är livmödrar hon virkar.
Jag ser de köttfärgade små kuddarna i naturlig storlek framför mig. De ligger i en rostfri Alessiskål på hennes skrivbord och är fem till antalet. Den vita stoppningen från en slaktad IKEA-kudde sticker fram mellan de knöliga maskorna.250 kr styck tar hon för dem. Hon iaktar mig med sina svarta ögon och  förväntar sig att jag ska köpa en. Kavajen smiter åt över bysten. Hon har en turkos top och push-up BH.
-Det var då själva fan.
-Hon virkar till välgörenhet. Pengarna går till Musikhjälpen för att minska mödradödligheten i världen. Förra året gjorde hon sockor till hemlösa. Hon gör sådana saker. Lugna dig nu. Stanna kvar här nu. Sätt dig.
-I helvete.
-Men gråt inte nu. Jag berättade bara lite om jobbet. Det är väl inte så farligt.
-Du vet ju att jag inte kan. Så kommer du med dina plumpa skämt. Vi ska ju inte ha barn. Men det är ju lätt för dig att säga. Du  kan ju dra vidare när som helst. Träffa någon ny. Någon som kan. Som du kan...