Blixt

Ovädret överraskade oss på väg hem från bion. Vindrutetorkarna förmådde inte svepa undan vattnet från bilrutan. Du körde långsamt först och lät bilen bana väg genom vattenmassorna. När mörkret tilltog stannade du i en parkeringsficka vid vägkanten.

-Det lättar snart, sa du.

Regndropparna slog så hårt mot biltaket att dina ord nästan inte hördes.

-Vi väntar, svarade jag. Det finns ingen anledning till brådska. 

Jag kurade ihop mig i jackan och föreställde mig hur regnet började sippra in genom bildörrarna och hur fukten skulle göra oss frusna och rädda, hur bilens elsystem skulle slås ut av vätan och hur vi skulle bli stående där ute på vägen i den tilltagande vinden i väntan på bärgning och hjälp. En förbipasserande långtradare fick vår bil att skaka. En personbil på väg i motsatt riktning bländade oss med sitt helljus. Vid horisonten såg vi några blixtar och vi hörde en avlägsen åskknall. 

Regnet avtog och vi kunde fortsätta vår färd. För att få upp värmen i kupén vred jag på fläkten. Den torra luften absorberades av mina lungor. Det kändes som jag andades fibrer istället för syre. Jag projicerade filmscener mot bilens sidorutor. Italien. Nicaragua. Ligurien. Hasta la victoria siempre. En man i bar överkropp. Påfallande mager .Sårbar, eftersom han bar glasögon och påtagligt fysiskt närvarande, uppförstorad på en bioduk.  

-Jag är glad att vi kom iväg för att se filmen trots allt, sa jag. Tacksam för att du följde med. Det är svårt att gå på bio ensam.

-Du har väl inte svårt att vara ensam.

-På bio har jag det. Jag tycker inte om att sitta där och vänta på att filmen ska börja. På något sätt känner jag mig utlämnad och jag vill ha någon att diskutera filmen med. 

-Vad tyckte du om filmen då?

-Det dokumentära lämnar plats för egna tolkningar. Det blev lika mycket en skildring av Michael Wiehe och kvinnorna som varit ihop med honom som av Björn Afzelius. Men vilken spelfilm det skulle kunna bli. Tänk på filmerna om Monica Z och Cornelis. 

-Man lämnar ut en människa väldigt mycket i en sådan film. Sexmissbruket. En som inte kan försvara sig och lämna sin egen version av vad som hänt. 

-Jag saknade publikperspektivet. Han var trots allt väldigt folkkär och det politiska engagemanget kändes nedtonat på något sätt. Det framgick inte så tydligt i filmen.

Senare läste vi om åskvädret i lokaltidningen. Blixtnedslaget hade dödat en tjur. Vi sa till varann att det var sent i september för åska, men visst hade vi känt en oro i luften, när vi plockade in äpplena vi skulle steka.