Varm

Ett par estetelever håller på och gör en musikvideo, forts två tidigare puffar, bör kunna läsas fristående.

Jag tassar runt i huset när Emil och Allan filmar Marja på hennes rum, som är stramt geometriskt och inrett i svart- och vitt. Någonstans i det eleganta kommer det att rinna teaterblod från hennes handflata och bilda ett sorgset budskap till Julians sång, Running out of time. Jag dröjer mig kvar i badrummet. Golvvärmen får det grå skiffergolvet att hetta under mina fötter, så varmt är det. Tjocka frottéhanddukar hänger över en handdukstork. Jag lyfter en parfymflaska som står på en hylla bredvid den vägghängda toalettstolen och väger flaskan i handen. En säregen doft av blommor, mysk och vanilj vidgar mina näsborrar. Det är den parfym som Marja brukar bära. På henne luktar den sött, som karameller. Ett ögonblick funderar jag på att låta den midnattsblå flaskan falla mot golvet, bara för att se vad som händer, men jag besinnar mig och stänger locket. Kristallerna på flaskhalsen glittrar mot mig. Jag fingrar på spegeln till badrumsskåpet och undrar om människor brukar rota efter hemligheter och mediciner i andras skåp eller om det bara är en myt att det sker. Vill man veta om sömntabletter, antidepressiva och starka värktabletter eller ens om ens klasskompisar tar P-piller?

Marjas mamma står i köket och lagar mat till oss. Den vida polokragen på kashmirtröjan ligger draperad på hennes nyckelben. Hon har knutit ett förkläde sytt av ett tyg med stiliserade konturer av äpplen runt midjan. I äpplet som hamnat ovanför naveln huserar en mask. Jag har svårt att släppa den med blicken. Kycklingfiléerna ser dödsbleka ut mot det svarta kaklet. De flottiga baconskivorna ringlar sig över skärbrädan. Tyskölen står på kylning i det rostfria kylskåpet. Jag handhälsar och niger nästan och sväljer rimordet på mitt namn, det förhatliga från högstadietiden och säger:
-Nora.
Resten kommer nästan automatiskt, fast jag får kramp i magen och mina drömmar känns allt mer ihåliga. Jag vet inte ens om det är mina drömmar eller någon annan som pratar genom min mun. Efter studenten ska jag till Norge för att jobba och sen ska jag söka till scenskolan.
-Marja har också funderat på Norge, säger hennes mamma. Ni kanske kan göra sällskap? Sen funderar hon på att läsa konstvetenskap så hon kan jobba som värderare på Bukowskis. Mäklare är en annan dröm hon har. Att kombinera heminredning med mäklaruppdrag. Hon har sådan fallenhet för det vackra.
Jag vill inte säga att jag har en farsa som stuckit till Tromsö och att jag tittar på svartvita bilder på nätet för att få en skymt av Cora Sandel, eller att jag har en jämngammal halvbror som överlevt.

Julian har satt sig i vardagsrummet. Han har dragit fram en stol från matsalsmöblemanget och satt sig i burspråket med gitarren. Sjön och himlen utanför sluter sig runt honom. Jag ställer mig vid bordskanten och ser på honom.
-Jag skulle vilja filma i en lite ruffigare miljö, säger han. Det är så perfekt här. En barscen eller en tunnelbaneperrong, kanske. Men det här blir nog bra. Har du sett den här kåken?
Han plockar fram sin surfplatta och jag ställer mig bakom honom. Hans fingrar smeker fram bilder på ett gult hus i Falköping. Inredningen är så plottrig att varje bildpunkt verkar bestå av ett prydnadsföremål. Under bordet i hallen sitter en samling stentroll i ett röse. Köksluckorna har dekorerats med uppklistrade pizzakartonger.
-Det verkar vara mycket kärlek i det huset, säger jag.
Julian rodnar.
-Faktiskt. Fast det ser så märkligt ut, fortsätter jag.
-Eller en sådan där gillestuga från 70-talet med träfärgade väggar och grön heltäckningsmatta. Det skulle vara fräckt. Ibland finns sådana hus till salu. Det skulle vara kul att filma i ett sådant. Göra en video. Vet du om Emil och Allan löst kyrkogårdscenen?