Längd och stimulera

På torget mätte den fryntlige, men ack så lomhörde charkuteristen upp längd efter längd med prinskorv. Lappen "åter i februari" fladdrade till i den jolmiga decembervinden. En vindögd schäferhund nosade på campingbordet med beställda skinkor. Tråg med julkorv av kundkretsen att döma speciellt avsedd för äldre damer med lurviga baskrar fyllde torgvagnens skyltdisk. Utan att lyckas försökte jag tänka något snuskigt om julkorven. Storleken och formen till trots såg den helt enkelt ut som gråblek korv med blankt, fuktigt skinn. Inte ens tanken på missfärgade aluminiumkastruller med skeva lock, skrynkliga ärtor och skalpotatis kunde få mig ur balans. Tålmodigt köpte jag min prinskorv och med den 2 hg kalvsylta.

Senare i TV-soffan funderade jag på om jag skulle berätta om mina tankar kring julkorven, men jag avstod. Det var något hypnotiserande med Svenska Akademins talrika avslutning inför en galaklädd kungafamilj som kämpade för att hålla sig vaken.

-Jag köpte prinskorv på torget idag, sa jag. Det var väldigt lång kö.
-Kunde du inte väntat med att köpa korv tills vi ska handla maten på Konsum? De har väl fin prinskorv där?Då hade du sluppit att köa.
-Jag har köpt kalvsylta också. Den var väldig köttig och jag fick den inslagen i brunt omslagspapper.
-Stämmer det att råsaftcentrifugen är årets julklapp?
-Mm, jag tror det. Vem köper en sådan? Jag vill inte stimulera den ekonomiska tillväxten genom att skaffa en råsaftcentrifug.
-Mina föräldrar köpte en bakmaskin 1988. Den blev aldrig använd.
-Man lär av sina misstag. Vem köper årets julklapp?
-Du.
-Sluta.
-Du köpte en mössa 2003 och jag kan svära på att du köpte en CD-skiva 1995.

Från TV:n  får jag veta att måsfinken förädlat sin sång i fångenskap. Burfågeln sjunger vackrare än sin vilde artfrände. I trygg fångenskap har den kunnat förfina sina kulturella egenskaper. Jag tänker fortfarande på julkorven och grubblar på vad själva fastigheten till julkrubban tagit vägen. Den borde finnas i källaren.