måndag 31 oktober 2016

Visserligen

Restaurangen har en ny kock. Det känns på kryddningen. Den medelålders rödlätte mannen, som genomsvettig och utmattad, brukar  komma ut för att se till buffén är inte där. Han har en förmåga att göra rotmos och fläsklägg till en av de godaste rätter man ätit. Inte heller den bosniska servitrisen, som älskar hans osso buco, tjänstgör. Jag förstår att en kock inte kan tjänstgöra 7 dagar i veckan, 52 veckor om året, men jag saknar honom. Hur löser de saker och ting i ett restaurangkök?

På väggarna hänger nya amatörmålningar. Målningen närmast mig föreställer en kör, vars medlemmar påminner om vedträn med stora munnar. Körledaren ser ut som den halkat på en isfläck.
-Du har tur du, säger jag till sällskapet. Du kan titta på mig, istället för målningarna.
Sällskapet tittar på målningarna.
-Jag har svårt för det där kubistiska, säger sällskapet. Porträtt som består av räta linjer. Undrar om målningen av kyrkan ska vara realistisk eller inte. Ska det föreställa självporträtt? Blå man med hatt och skägg. Är det ens samma konstnär som målat vedträna som de andra tavlorna? De ser lite suddiga ut.
-Ligger man på mage framför en spegel och ser sig själv rakt in i ögonen så kanske man kan få till vinkeln på den vinröda målningen, under förutsättning att man har stora gula öron.

Gästerna vid bordet bredvid diskuterar materialval i en nybyggd lägenhet. Jag försöker lista ut deras förhållande till varandra och gissar på pojkvän och flickvän och en föräldrageneration. Både pojkvännen och flickvännen liknar den äldre mannen, men jag tror inte de är syskon. Jag tuggar på en bit fläskfilé. Enligt en skylt på buffén ska den vara baconlindad, men något bacon lyckas jag inte hitta.
-Vi åt en sådan god ost häromveckan, säger flickvännen.
-Det var verkligen en fantastik ost, säger pojkvännen.
-Tyvärr har vi glömt vad den hette, säger flickvännen.
-Men det var verkligen den godaste ost vi ätit.
-Nu är det visserligen flera veckor sedan ni köpte osten, säger mamman. Men om ni går tillbaks till affären och berättar om osten, så kan de säkert hjälpa er om osten nu var så fantastisk.
På mamman tallrik ligger en halvsmält brie.

2 kommentarer:

  1. Haha! Rolig och underhållande text som gav mig många leenden och hjärtliga skratt.

    SvaraRadera
  2. Jag skulle vilja se den där kubistiska målningen av en kör, och de andra tavlorna också! Undrar om mamman inte gillar brieost kanske ...

    SvaraRadera