Mimmi står framför spegeln i hallen. Alltid när hon blir stående så överväger hon att stanna hemma. Ett stänk av oro. Någon detalj i utseende. Formen på henne byst. Rynkorna längs mungipan. Det faktum att håret ligger riktigt som hon vill. Skärningen på klänningen. Hon prövar att drapera sjalen på ett annat sätt och granskar den kritiskt. Det är hennes älsklingssjal, en smal spetssjal handstickad i ett sidengarn som känns som papper. Hon har haft den länge. Det spelar ingen roll om det är middag, ett författarbesök på biblioteket eller en konsert hon ska gå på. Stänket av oro kommer och går. Hon liknar det vid en ovälkommen granne, med udda tider, slamrade dörrar och långkok på spisen.
Som alltid många fängslande detaljer som gör att jag tycker om texten och knyter den till mig. Ja, grannar finns ju, fast de är jobbiga ...
SvaraRaderaFörstår precis.
SvaraRadera