Säkert

Annette har hittat en ny hälsoresa. Den här gången verkar hon mer övertygad. Tidigare har vi mest bläddrat i damtidningar och sett att man kan åka på livsstilsresor till Gran Canaria eller Dubai. Vi har sett bilder på solbrända deltagare från tidigare arrangemang och låtit det hela stanna där. Vid en dröm om något bättre.

Hon bad mig läsa prospektet. Retreaten omfattade tio dagars tystnad och meditation. Klockan fyra på morgonen ljöd gonggongen för väckning. Sedan följde meditation fram till klockan åtta då dagens enda måltid, en enkel vegetarisk rätt serverades. Ovana kunde få frukt, te och mjölk kl fem på eftermiddagen. Fasta och yoga var inte tillåtet och man fick bara kommunicera med ledaren. Deltagarna fick inte klä sig i utmanande kläder. Retreatgården låg dessutom i grannkommunen, så vi kunde inte skylla på att det var besvärligt att ta sig dit. I prospektet stod det att gården var en vallfartsort som lockade besökare och utövare från hela Norden. Jag hade aldrig hört talas om den.

Annette ville att jag skulle följa med som någon slags trygghet. Hon ville känna någon där, för att känna sig trygg, trots att vi bara skulle träna oss på att känna förnimmelser i våra egna kroppar och uthärda dem. På något sätt var det maten och bristen på sömn, som skrämde mig mest. Tystnad och tristess skulle jag säkert kunna uthärda. Jag hade ju trots allt vissa erfarenheter från mitt äktenskap. Men en allsmäktig ledare som rådde över mina kontakter med omvärlden och mer eller mindre höll mig fången i en ombyggd ladugård vid en gammal hednisk kultplats...