Dyrt

Radiorösten får mig att tänka på en orm. Lokalradions avslöjande rinner ur bilradion och lägger sig på konsolen mellan sätena. Det är en kort orm, med bländande vassa ögon. Så länge den ligger där, kan vi inte röra vare sig växelspak eller handbroms. En partikollega intervjuas. Hon låter uppenbart bestört.Hennes tankar går till Emil Martinssons familj och hon hänvisar till partiets värdegrund.
-Det blev dyrt för honom, säger Stefan.

Jag ser att hans händer kramar ratten, så hårt att knogarna vitnar. Han har tagit ledigt för att köra mig till tandläkaren. Min tandläkarskräck gör det omöjligt för mig att ta mig dit på egen hand. Ska det bli gjort, måste Stefan följa med. Vindrutetorkarna sveper över rutan. Himlen är så låg att den ligger på marken. Bildäcken pressar upp en kaskad av vatten ur en pöl. Jag sneglar på mina fötter. Tightsen räcker ner till anklarna. Skaftet på mina jodphurskängor glipar vid vristen. Jag har rosa sockor.

-Så köper han sex, säger Stefan. Rekordungt kommunalråd. En riksdagsplats inom räckhåll. Han har inte en chans att komma tillbaka. Hur kunde han?

Via radion får jag veta att han tagit en kvinna till ett hotellrum i residensstaden. Hon var i trettioårsåldern och hade arbetat på ekonomikontoret på en mellansvensk kommun. Martinsson var en av arton gripna i polisens razzia.

Stefan svänger in på folktandvårdens parkering. Det gamla vårdhemmet har fått ny fasad sedan jag var där sist. Numera är det ljusgult. För ett år sedan gråbrunt.
-Kan du gå in själv?
Jag skakar på huvudet.
-Om jag försöker kommer jag att svimma.