Text baserad på bok

Inspirationsmening: Jag visste inte att din farfar läste, hämtad ur  Miss Peregrines hem för besynnerliga barn.

Jag fick böckerna av farfar det år jag fyllde femton, en tid efter att jag konfirmerat mig. Han var med på konfirmationen. Jag lade inte märke till honom i kyrkan. Då tänkte jag mest på hur jag tog mig ut i den vita kåpan och på de repliker jag hade i den pjäs vi spelade upp. På något sätt tyckte jag det glättiga och moderna skar sig mot det högtidliga kyrkorummet. Jag hade föredragit ett gammaldags förhör. Från den efterföljande bjudningen minns jag att farfar satt ytterst på en köksstol, som tagits in för att komplettera mina föräldrars vitmålade matsalsmöblemang. Han åt smörgåstårta och hans hand darrade.
-Jag är ateist, sa han till mig. Men det vet du väl.
Ingen i min familj var framme vid nattvarden. Jag var den enda som tog den.  Inte heller deltog vi i psalmsången. Sång har aldrig varit vår starka sida.

Böckerna överlämnades hemma hos farfar. Vi besökte honom en grå och stilla sommardag. Dahliorna, som var hans stolthet, hade börjat blomma. Vanligtvis satt vi i köket när vi var där. Köket var litet och trångt. Det rymde knappt mer än en vedspis, en ho, ett litet köksbord och kattens skålar. Den här dagen visade han in oss i finrummet. Rummet stod svalt och stilla. Ljuset letade sig i genom trådgardinerna. Jag tittade i hemlighet på bröllopsfotot som hängde i guldram på väggen. Det finns så få bilder av min farmor. Hon dog ung.

Böckerna stod i en låg bokhylla bredvid dörren.
-De här ska grabben ha, sa han och började plocka över böckerna i en kartong. Läs innan du stelnar till man.
-Så många böcker, sa min mamma. Jag visste inte att farfar läste.

Det var Dan Anderssons skrifter, Selma Lagerlöf i skinnband, Nils Ferlin, Fröding och Harry Martinsson... När jag läste dem fann jag sedlar mellan sidorna, allt som allt tio tusen kronor.