Skämtar

Jag skämtar inte
När jag säger
Jag har väntat på det där Nobelpriset
Sen jag var femton
Det känns egendomligt tomt nu
Jag har läst texterna som poesi
At Budokan köpte jag för texthäftet som följde med
Då hade vinylplattorna vita skyddsomslag av papper
Mockajackan, katten, VW-bussen
Jag köpte den för att kunna läsa
Biografierna har jag läst, så noga att jag känner mig som hemma
I Hibbing, Minnesota
Plattorna har jag lyssnat på, helst ska de höras i mörker
Jag har sett honom live, men det var länge sen nu
Påtänd, förvirrad
Gessle var där med sin tjej
Lundell skrev om det i någon av sina böcker
Han skriver gärna om Dylan, Lundell
På någon konsert regnade det
I´m back in the rain
Det kändes inte banalt alls
Rent fysiskt har jag rört mig hans texter
A blind man at the gate
Jag har sett tavlorna
Han målar kvinnor och interiörer
Kvinnobilderna är något jag måste förhålla mig till
Jag har druckit med männen som dyrkar honom
You gotta serve somebody, skrev någon på facebook
Kanske handlar allting om det
Jag letar efter texter och citat, men fastnar lätt i texter om svek
Forget the dead you left, the will not follow you
Jag slutar där
Det handlar om texter som mysticism, andlighet och något existentiellt ogripbart
Jag fattar varför Dylan fick det där Nobelpriset