Buse

Buse

Håller valpen i famnen. Han spjärnar emot och har fyra tassar mot min bröstkorg.
-Din lilla buse, inte ska du skälla. Det är bara vinden som låter och ovädret som drar fram. Vinden blåser som den vill den.

Gratis och förutom

Jag köpte torpet för dörrens skull. Den bemålade spegeldörren mellan kammaren och rummet bakom köket. Wranger hade målat älskande par, i mörka toner, med hetsiga penseldrag. På det nedersta fältet stod en älg i månsken mot en blånande himmel. Någon gång hade jag läst om Wranger i lokaltidningen. Han var galen sades det och bodde i ett gårdshus på Sveagatan. Helst målade han döden. Nu fanns han på min dörr.

Förutom dörren så hade jag fastnat för altanen på baksidan. Det var något rörande med den rangliga konstruktionen och det räfflade plasttaket. En sådan stadig rödslammad byggnad behövde något bättre, tänkte jag. Altanen är fortfarande kvar.

Höns ville jag ha förstås. Egna ägg från lyckliga hönor. Jag fick tag på en besättnings Kindahöns med genbanksintyg. De blev gratis mat för räv och vråk. Några nya höns blev det inte att jag skaffade, trots att jag länge funderat på värphybrider och rehabiliterade hönserihöns.