Hon ser ut över gräsmattan. Morgonen är stilla och duggregnsgrå. Vädringsfönstret står öppet och hon känner den svala luften mot fingrarna. Han stället sig bakom henne och smeker henne lätt över armen, en stilla beröring.
-Det är fåglar på gräsmattan, säger hon. Björktrastar och någon liten spräcklig fågel, som jag inte vet vad det är. Kanske en unge. Den är under busken nu. Vyn påminner mig om en William Morris-gardin. Det kanske låter banalt, att likna världen vid ett tygtryck, men det handlar om att se det andra inte ser. Jag tror det är viktigt.
Inte banalt alls.
SvaraRaderaVilken vacker bild jag fick!
SvaraRaderaDet tror jag också! Fint!
SvaraRadera