Inspirationsmeningen: Sista gången jag åt ute ensam var på en restaurang som jag hamnat på för att det inte fanns några alternativ, kommer från Lydia Davis bok Jag har det rätt bekvämt, men skulle kunna ha det lite bekvämare.
Jag fastnar där, i Lydias Davis tankevärld. Berättarjaget äter en spjutfiskkotlett och redan där är jag förlorad. Spjutfisk har jag aldrig någonsin hört talas om. Servitrisen berättar att kocken gärna vill veta vad gästen tycker om fisken. Den är lite seg, men gästen berömmer örtsåsen och ber att få ta med sig grönsakerna som blivit över hem. På tallriken finns paprika och zucchini. Gästen får veta att få äter grönsakerna och tänker på kocken som gång efter gång sorgfälligt tillreder det som aldrig blir ätet.
Lydia Davis är inspirerande, men svåröverträffad. Jag försökte föreställa mig själv eller ett påhittat jag på en restaurang och ser landsortspizzerior och småstadens kinakrogar framför mig eller kanske ett snabbmatsställe längs motorvägen. Sist jag åt på ett ställe för att jag saknade alternativ, var på en pizzeria i Höör. Det var när vi hämtade valpen. Men då var jag inte ensam. Det var en familjeutflykt. Restaurangen var belägen i källaren på en äldre fastighet. I hörnet fanns en liten scen för en lokal trubadur. Vid bardisken satt en man, som skulle kunnat vara stilig. Han drack eftermiddagens första öl och personalen kände honom väl. Pizzan skulle jag inte rekommendera. Det finns säkert fler pizzerior i Höör. Vi hittade dem bara inte, just då.
Restaurang Jernkällaren kanske? Gästen som berömmer fastän fisken är seg!
SvaraRaderaSer pizzerian i källaren till ett gammalt hus framför mig, med lokal trubadur och allt.
SvaraRaderaTack för tips om Lydia Davis!
Jag ler och tycker det jag läser är charmigt - en verklig verklighet.
SvaraRaderaHrm godaste pizzan tror jag man gör på Byggmästargatan i Lund - Avesta tror jag stället heter. Den grekisk gillade jag mycket ;) Roliga o trevliga var de där också :)