Blåmärke

Det blev två stycken idag


Tjuvlyssnat

I grässlänten vid skolidrottsplatsen sitter en tonårstjej med sina pappa. Hon är träningsklädd och tar in löparbanorna med blicken. På låret har hon ett blåmärke. Pappan vänder sig om och talar med en bekant, som rastar sin råttbruna terrier.
-Jag har kollat på ironman Kalmar, säger han. Först simmar man 3,9 kilometer. Sen cyklar man 18 mil. Det är lika långt som vätternrundan. Efter det avslutar man med ett maratonlopp.
-Sugen?
-Bara anmälningsavgiften är på 5.000 spänn.
-Självplågeri.
-Det finns skäl till att det heter ironman. Att ligga på topp kostar.
Jag går vidare. Terriern nosar på en fläck och drar i kopplet. Dottern och pappan joggar ner på löparbanan. Jag ska plocka rönnbär och har en kasse i fickan.



Fläsklägg

Agneta skär upp plastpåsen och tar fram fläskläggen. Hon har tappat upp vatten i bytta. Köttbiten ska ligga i blöt en stund innan hon lagar till den för att bli mindre salt. Enligt de recept hon läst, ska det inte behövas. Hon rimmar alltid ur. Det gör hennes mamma också. Det är väl därifrån det kommer.

Köttstycket är rödbrunt till färgen. Svålen är tjock och det sitter några styva borst vid knäleden. När hon tar tag i köttbiten viker den sig på mitten. Hon rycker till. Benet är kluvet på mitten. Plötsligt tycker hon synd om grisen. Sågklingan som gått genom benet känns så överdrivet brutal, trots att det skett när grisen redan var död.

På köksbordet ligger senaste numret av Allers. På framsidan finns en bild på ett mönsterstickat set med mössa och vantar. Agneta har köpt tidningen för vantarnas skull. Vantarna är mönstrade i en ljuvlig gulgrön nyans. De är stickade i ett garn som är dyrt och svårt att få tag på. Hon vet med sig att hon aldrig kommer sticka dem. För ett ögonblick tillåter hon sig att njuta av fotot av vantarna

På armen har hon ett blåmärke. I veckotidningarna läser hon om människor som brutit upp ur misshandelsförhållanden. Berättelsen är välbekant. Det är en man som slår. Han kan vara framgångsrik företagare eller inte. Ofta dricker han. Till slut får hon nog och lämnar honom och blir lycklig sen. Agneta vet att man ska. Man ska inte acceptera att bli slagen. Men det är inte hennes man som slår. Det är hennes dotter.