Vika ut

Sofie viker ut lokaltidningen över köksbordet. Nyårsnattens incident finns på sidan tre. Hon blåser försiktigt  på teet och känner hur muggen värmer händerna. För en stund befinner hon sig i tre ögonblick samtidigt. Hon står med fläskfilén i handen beredd att lägga ner den i rödvinsmarinaden på nyårsaftonens förmiddag. Framför sig ser hon en bilolycka. Henrik ska hämta Anton hos William, någon gång efter tolvslaget. Amelia ska följa med. De har bestämt så. Det är trevliga ungdomar i Antons umgänge, unga som dricker måttligt och inte våldtar varandra, intalar hon sig. Synen är en bil i vatten. Det är inte deras bil. Henrik är bara vittne. William bor på Domön. Vägen är kurvig och säkert hal. Broarna ut är smala.

När Henrik ger sig ut går hon till sängs. Hon försöker somna och intalar sig att hon är trygg, fastän de dröjer. I sömnen hör hon Henrik och Anton gå om varandra. Kylskåpsdörren öppnas och stängs. Ett glas ställs på diskbänken. Någon av dem är länge på toaletten. Henrik kommer in i det mörka rummet och lägger sig bredvid henne.
-Det var en olycka på vägen, säger han.
-Vad har hänt?
-Det var inte jag. En bil låg i dammen vid Ringleden. Jag stannade och ringde räddningstjänsten, så det tog lite tid.
-Anton?
-Han var inte med. Det var innan jag hämtade honom.
-Bilen stod med tre öppna dörrar och motorn igång. Tändningsnyckeln satt kvar i bilen. Föraren hade stuckit.

Sofie läser igenom artikeln. Förutom det som Henrik har berättat, står det att bilen är belagd med körförbud och ägs av en person hemmahörande i grannkommunen. På bilden syns en gråmetallic bil nedkörd i svart vatten. Kamerablixten får räddningsmanskapets reflexplagg att blänka. Det är samma bil som hon såg framför sig när hon höll på med fläskfilén. Hon har vant sig av med att prata om sin rädsla för bilolyckor. Det känns bättre att lita på folk.