Koncentrera

Kerrlanderska skolan har lagt ner. Det har stått om det i tidningarna. En homosexuell lärare mördades framför sina elever och skolledningen beslöt att stänga skolan, då de inte kunde garantera elevernas säkerhet. Det var mitt i vintern och eleverna skingrades för vinden och placerades ut i andra klasser på andra skolor.

Nyheter läser jag inte speciellt ofta. Nyhetsflödet är splittrat och ger sällan någon helhetsbild. På nätet blir det värre än i pappertidningar och än mer fragmentariskt. Jag känner att det är svårt att koncentrera sig.  I papperstidningen finns det något förutbestämt. Händelserna om Kerrlanderska följde jag. Det ska bli bostadsrätter där nu. Skolgården ska bebyggas. Kanske anar ägarna att bostadsrätter är mer lukrativt än en privatskola. Marken och byggnaderna köpte de för en symbolisk summa. Målgruppen var elever med goda betyg, angelägna om att få gå på en statusfylld privat skola med teoretiska utbildningar.

Östra auktionsbyrån har fått i uppdrag att sälja inventarierna på en on-lineauktion. Jag bläddrar genom auktionsposterna och ser uppstoppade lommar och starar, bänkar och stolar och till och med rektorns skrivbordsstol i äkta skinn. Budgivningen är sparsam.  I slutet av listan hittar jag några poster med kaffekoppar. Jag har gått på Kerrlanderska. Det var en mellanstadieskola då. Bland mina fragmentariska minnen tar kaffekopparna en framträdande plats. Jag hade vågat min fram till lärarummet tillsammans med en annan flicka. Varför minns jag inte. Kanske skulle vi skvallra. Kanske var vi så rädda att vi var tvungna att söka skydd. Vi bjöds in. Luften var så tjock av tobaksrök att vi knappt kunde andas. En respektingivande  äldre lärare som inte undervisade i vår klass bjöd oss på sockerdrömmar. Något att dricka till fick vi inte. Jag och den andra flickan satt på yttersta kanten i en orange fåtölj och knaprade på varsin kaka. Skolgården minns jag från Kerrlanderska. Den var enorm och ödslig. I hörnet fanns en klätterställning. Korridorerna ekade. Det fanns en fossil i trappan. Jag undvek att trampa på den. Den låg så skyddslös i stenen. Kaffekopparna var vita med en blå rand upptill. De verkade tjocka och tunga. Ett fult vuxenporslin.