Välte

Dagens puff fortsätter ett par tidigare puffar, men kan läsas fristånde. Det handlar om ett medelålders par som ska fira nyår.

Innerst inne hoppas Sofia, men det blir som hon befarat. Nils-Eric ringer och ringer igen. Andreas kan inte avstyra det hela. Det blir en nyårsafton på akuten. Andreas åker in med sin bror och hon blir ensam hemma. De skulle firat med Annette och Roland, men Annette blev sjuk. Hon blir ofta det.

Sofia driver omkring i huset. Rastlösheten har henne i sitt våld. Oxfilén de köpt billigt ligger i kylskåpet. Den är tjock som en arm och ligger hopknölad i en marinad. Hela hanteringen äcklar henne. Små svartmuskiga män som slår yxan i skallen på brölande kor. Skiten på golvet. Blod som rinner över vitt kakel. Lockpriser. Importvaror. Förment lyx. Hon som går på det. Potatisen till potatisgratängen står skalad i en bunke på diskbänken. Hon kommer sig inte för att laga mat. Andreas kommer inte komma hem. Det kommer att ta tid med Nils-Eric.

Köttet får ligga där det ligger. De kanske kan äta det i morgon. Fryst kött ska man inte frysa om utan att tillaga det. Ekengrens fyrverkeri faller ner i hennes trädgård. Hon steker en omelett och äter den framför datorn, samtidigt som hon ser Grevinnan och betjänten på You-tube. För att döva oron sätter hon på en skiva. Cornelis på Monmartre, en gammal livinspelning från Köpenhamn. Människor som skrattar. Hellre det, än en usel film på TV. Romantisk komedi för de ensamma.

När hon lägger ifrån sig CD-fodralet stöter hon till en ljusstake. Ljusstaken är gammal, stadig och tung. Den välter inte. Hon lyfter upp den och väger den i handen. Tennet är sjögrått och fläckvis anlupet. En svarvad pipa sticker upp från en tefartsstor fot. Ljusstaken är från mitten av 1700-talet. Det har Andreas berättat. De har sett en likadan i Antikrundan på TV. Andreas köper gammalt ibland. Hon tror att det är för att kompensera för något. Förr smälte man tenn för att få veta något om framtiden. Det är bara omsorgen om den rostfria kastrullen som håller henne tillbaka och får henne att avstå från att låta den antika ljusstaken bli en oformlig massa som skvallrar om det som komma skall.