Jag kör gamla E4:an söderut i landsvägshastighet. Slätten, som odlats sedan urminnes tider breder ut sig båda sidor om vägen. Hon påminner mig om en dräktig mage. Man nämner henne med vördnad. Slätten. Det är disigt och ett par plusgrader. Snön smälter i gråvädret. Längs horisonten står vindkraftverken. Propellrarna är stilla. Molnen står så lågt att topparna på betongpelarna inte syns. Omberg anas som en skugga. Alvastra klosterruin vilar vid dess fot.
För ett ögonblick känns allt så innerligt närvarande. Jag registrerar varje sinnesintryck, som en konstnär som ska måla en tavla. Sedan skrattar jag till. Vilken tråkig tavla det skulle bli. Kyrktorn i grådis.
Bra skrivet.
SvaraRaderaHon som är lika med slätten *kul* Dessutom så påminner hon dig om en dräktig mage. Gillar ditt sätt att få till orden på detta sätt. Hemskt bra bildspråk som vanligt *ler* /kram
SvaraRaderaGillade speciellt sista lilla stycket. Ler.
SvaraRaderaBra skrivet
SvaraRaderaGillar vändningen på slutet - fast jag tror tavlan skulle bli fin :)
SvaraRadera