Vägg + uppdrag

Anita lämnar den mörka utställningslokalen med de upplysta montrarna bakom sig och går ut i museibutiken. Konsthantverk och böcker täcker väggarna. På disken står ett ställ på dyrbar lakrits i små bruna paket och en korg med hårt spunna ullgarner står mitt på golvet.  Expediten hjälper en kund i storblommig bomullskappa att  välja mellan olika linnegrytlappar med älgar på.

Tvekande går Anita fram till stället med vykort. I tanken har hon redan skrivit kortet till Jonny.
Jag var på Länsmuseet och såg utställnings med de stickade tröjorna. De visades i belysta montrar i ett mörkt rum, så som det ofta är på museum. Jag gick sakta mellan montrarna och såg på plaggen. En kvinna hade ägt en sådan tröja och vårdat den hela sitt liv. Den var för liten nu, men hon kunde inte förmå sig att göra sig av med den. I dunklet hörde jag henne berätta för en väninna. Jag tänkte på vi och dom. Minns du hur farmor, mostrar och fastrar stickade, fastän betalningen var usel, så gav det ändå en inkomst. De tvingade oss barn till tystnad.Nu ska mönster stickas. Störa fick vi inte göra. Vi låg under salsbordet och låtsades att vi var på hemligt uppdrag, i djungeln eller på spaning åt Nils Dacke. Minns du det? 

Motiven från vykorten är hämtade från den aktuella utställningen och länsmuseets samlingar. Hon ser en snidad sked och en tavla där geometriska människovarelser har picnic på en djupgrön äng. Det var länge sedan hon hörde från Jonny. Hon har inte ens hans adress. Med en axelryckning går hon mot utgången.