Jag gick med på Annas infall för att jag ville vara nära henne. Hon bad mig sitta framför vedboden och fällde upp ett paraply ovanför mig. I mina händer placerade hon en bok om Narnia, för att tvinga in mig i sin fantasivärld. Jag vill minnas att jag läste något om ett marsvin. Det luktade vidbränt från det öppna köksfönstret och moster Rut satt vid köksbordet och grät.
Som vuxen blev Anna fotograf. Hon hade flera utställningar innan hon sögs upp av kulturbyråkratin. Bilden av mig vid vedstapeln blev en dörröppnare för henne. Hon kallades underbarn och fotot brydde omslaget till Hemmets Veckotidning. Mamma köpte flera nummer av tidningen och trugade alla hon kände att ta emot dem. Lilla Lotta sa att bilden var ful och att jag hade för stora skor. När vi blev ensamma vred jag om skinnet på hennes arm och såg hur hennes ögon tårades.
Efter att ha provat en rad olika yrken blev jag yogalärare. På så sätt fick på så sätt tillgång till ett oändligt antal kvinnor, många av dem påfallande vackra. De trasiga sökte ömhet. En av dem sa:
-De måste varit lättare för er som haft allt, som växt upp med sommarhus och våningar och pappor som varit bankdirektörer, ingenjörer och läkare.
Hon hade en leverfläck precis i halsgropen, precis som Anna hade. Ett stycke hud som gör en människa och skapar en dröm av en levande varelse.
Du får in så mycket...
SvaraRadera