Bitmärke

Jag läste Gunilla Bodrejs bok Shopstop igår. Den handlar om ett år med frivilligt köpstopp. Inga nya kläder, inga rea på rean fynd, inga nya skor, inget smink, inget hårfärgningsmedel...

Boken lämnade bitmärken på själen och väckte en rad tankar. Vad är vi om vi inte kan konsumera? På vilket sätt gör shoppingen oss till människor? Bygger vi vår identitet kring de föremål som vi väljer att omge oss med? Vad betyder det att hitta en märkesklänning på rea eller att buda hem ett retrotyg på Tradera?

Boken är personlig och uppriktig, bitvis kanske för intim. Hon skriver om när hon rotar efter en ny mössa bland kvarglömda effekter och stjäl ett par vantar. När hon hittar en 50-talsmålning på en loppmarknad bryter hon köpstoppet. Habegäret blir för stort. 200 spänn. Det är inga pengar, utan en princip som bryts. Berättandet skapar närvaro. Jag vill ha tavlan, bara för att jag läst om den. Presenter köper hon hos konsthantverkare. Då finns det en människa bakom produkten. Någon som tillverkad den och bifogar sitt visitkort. Hon reflekterar över snålheten som dränerar lokalsamhället, när hon inte handlar på en av sommarens hantverksmarknader, där en kvinna säljer handstickade vantar och att det inte blir några pengar till bistånd när hon inte köper på second-hand. Att avstå från konsumtion är asocialt. Den som avstår shopping fjärmar sig från andra, konstaterar hon i boken. Istället för att köpa kläder lägger hon tid och pengar på annat. Dyrt bröd. Ekologiska produkter. Simhallar. Museum.

I samband med middagen pratade vi om föremål. Tonåringen nämnde sentimentalt njutningen med Lego. Att välja byggsats. Rasslet från kartongen. Själva byggandet. Jag pratade om yllebroderier och nämnde att jag ville ha en materialsats till en kudde (det är ju snart jul). Den långsamma njutningen. Valet av färg och motiv. Själva sömnaden. Stygn för styng. Materialet mot fingrarna. En kudde som pryder sin plats i årtionden. Ett föremål som inte är ett bruksföremål, utan sig själv nog. En nöjd människa är ett hot mot vår ekonomiska och politiska ideologi, skrev Nina Björk 2007. Jag ska bli den människan.