Se

Annika sitter framför TV:n. Hon har lagt en blommig filt över benen och fötterna vilar på en fotpall. Stickningen rör sig nästan automatiskt i hennes händer och håller henne kvar i det rum som kallas en möblerbar hall eller helt enkelt där uppe. Peter duschar. Ljudet från fläkten som ska driva fukten ur badrummet delar utrymme med det forsande vattnet. Ikväll sjunger han inte, det blir ingen Highway to hell så det dånar i kaklet.

TV:n visar ett program som Annika inte vill se. Det handlar om moderskap. Om mammor. Mellan reklaminslagen visas ett antal snabba sketcher. Ett gäng blonda väninnor skvallrar om tjejen som gått på toaletten under tjejmiddagen och rotar snabbt genom hennes handväska. Inga P-piller och en gammal tampong. När hon kommer tillbaks ställer de henne mot väggen och tvingar henne att erkänna att hon är gravid. Väninnorna, som alla är blonda och välvårdade, karriärmammor med lägenheter i Stockholms innerstad, berättar om sina helvetiska graviditeter, foglossningar och fladdrande blygdläppar och säger att förlossningen känns som en gigantisk orgasm. Bebisen ger en överdos av kärlek.

Orden från den sista blondinen för Annika att börja skaka. Inom sig vet hon att hon är ett barn som aldrig fått någon kärlek, aldrig förmått väcka den sortens känslor hos en kvinna. Peter har barn i ett tidigare äktenskap och hennes egen kropp har varit så tom och motsträvig att hon aldrig kunnat ge liv åt ett barn. Hennes väninnor skulle aldrig rota igenom en handväska. Det är tjejer som går yttervarvet på bokmässan och pratar med översättare av tjeckisk poesi eller åker till oansenliga grekiska öar för att vandra. Med sina män, eller någon annan väninna än Annika.

Peter kommer ut från badrummet. Han är insvept en mörkgrön morgonrock av tät frotté och luktar tvål och rakvatten. Skulle han lägga sig på marken med morgonrocken över sig skulle han likna ett stenparti. Han tar fjärrkontrollen och byter till Sportspegeln och säger:
-Vad tittar du på?
-Något humorprogram bara, säger hon och ser på hans bara fötter. Anklarna liknar maränger.
Peter sätter sig i fårskinnsfåtöljen och lossar skärpet runt magen.
-Tyckte om desserten? frågar Annika.
-Det som vi åt till efterrätt?
-Den var väl bra. Som vanligt.
-Inte för mastig då? Chokladmousse blir lätt det.