Mamma började måla när jag flyttade till Uppsala för att plugga. I efterhand kan jag tänka att hon kände sig ensam och målandet var ett sätt att fly undan. Målningen fick jag när jag var hemma över julhelgen. Hon var envis med att jag skulle ta med den och inte lämna kvar den i mitt flickrum. Kanske anade hon något redan då.
Hyresfastigheten brann en natt i februari. Chockad satt jag framför TV:n i sällskapsrummet och hörde hur brandchefen berättade för TV-kamerorna att husets ålderdomliga konstruktion försvårade släckningsarbetet. Det brann som fnöske i det gamla trät. Lisette som läste till sjuksköterska följde mig till akuten. Än idag kan jag minnas exakt hur hennes arm kändes runt min axel.
Mamma dog i branden. Tavlan hon målat är den enda bild jag har av pappa. En man i fiskartröja.
-Var rädd om den, sa hon. Jag tror den kan bli viktig för dig.
Åh, så hemskt och så fint på samma gång! Väldigt känslosamt!
SvaraRadera