Ta mina löften, ta mina drömmar
Trösta mig i mina ensamma timmar
Horisonten brinner
Vi hinner rädda världen, vi hinner
Vår kärlek kan öppna världen
Om vi vara sträcker ut handen
Den sedan länge döda fågeln samlar kolossala mängder damm. Jag rengör den med en kråkfjäder. Konservatorn har böjt dess klor runt en mossig gren och monterat gula ögon av glas i dess skalle.
När jag är färdig med fågeln lägger jag mig raklång på soffan. Bengt-Erik befinner sig i arbetsrummet. Jag hör hans röst genom den stängda dörren, han talar med någon, men jag kan inte urskilja några ord. Frånvarande drar jag fram en bok ur högen på skivan under soffbordet. Gun-Britt Sundström - Maken. Jag vill skrika rakt ut. Bengt-Erik! Ta hand om mig. Jag orkar inte längre. Det sätt att se på världen jag burit med mig sedan barnsben gäller inte längre. Tänk om de som kallas islamofober i själva verket har rätt. Om de faktiskt kämpar för frihet och rättvisa när de demonstrerar, om de i själva verket försvarar den västerländska demokratin, när politikerna har fullt upp med att sko sig själva? Förklara saker för mig.
En till som känner sig förvirrad i en obegripligt värld.
SvaraRaderaTror att det är dags att Bengt-Erik tar hand om en medmänniska nu, på riktigt. Förstår tanken, om islamofoberna. Lätt att falla i den fällan (min åsikt förstås, att det är en förrädisk fälla). Mycket bra text.
SvaraRaderaKänner du till Ströms?
Tänkvärt skrivet - viktigt att bry sig om varandra - särskilt i en obegriplig värld.
SvaraRaderaPs. "islamofob" är ibland bara en etikett som de med tunnelseende använder. Vissa är glada för att klistra etikettera ;)