Gräva

Jag föreslog en utflykt. Fårhagens spinneri hade rea. Vi kanske kunde stanna till och se om de hade några plädar, sådana som vi pratat om att lägga i soffan. Efteråt kunde vi ta en rejäl promenad på Herrberget. Markerna hade inte frusit ännu, så det borde fortfarande finnas trattkantareller. Tog vi den långa vägen hem kunde jag få besöka gravarna.

Peter lade ner besticken. Ett på varje sida om den havsgröna tallriken. En droppe sås satt kvar på gaffelns tänder. Jag kände smaken av grönpepparsås i munnen när jag såg på hans tallrik. Hans läppar var fuktiga, som jord som vätts av vårregn och hungrade efter näring och växtkraft. Ögonen skimrade likt grönt silke.
-En utflykt, skulle väl vara trevligt. Bara du och jag, sa jag.  Vi skulle kunna ta fika med oss, eller se om vi hittade något mysigt ställe att äta på.
Han knäppte händerna i knät och lade huvudet på sned.
Utanför på gatan tutade en bil. Jag hörde höga röster. En bildörr slogs igen. Det orangea ljust från gatlyktan fick mig alltid att tänka på en öppen vattenkran, där det forsade ljus, istället för vatten.
-Du talar i egen sak, Mia. Det är en utflykt för dig. Jag har inget behov av plädar eller dina gravar.
-Tänkte att vi kanske kunde göra något tillsammans.
-Vi äter nu.

Peter gick till gymmet tidigt på lördagsmorgonen. Jag låg på rygg i sängen med händerna ovanpå påslakanet från Marimekko och lyssnade på hans förberedelser. Han kokade kaffe och slamrade med skeden mot frukostskålen med filmjölk. Ett par skor föll ur hallgarderoben med en duns när han packade sina träningskläder. Det sjöng i rören när han borstade tänderna under rinnande vatten. Jag sa hejdå. Ytterdörren mötte mina ord och hindrade dem från att nå fram. Min kropp värkte av längtan.

Jag åt en hastig frukost, gjorde en termos med te och bredde några smörgåsar att ha till matsäck. Innan jag gick ner till bilen tog jag vägen kring källarförrådet. Planteringsspaden låg i en plastback. Den var rödlackad och prydd med små vita hjärtan. Den var inte mycket att gräva med, men jag hoppades att den skulle räcka.