Landskap

-Termometern på instrumentpanelen visar plusgrader. Jag kan inte förstå varför det är så halt.
-Det har väl nyss slagit om. Marken har inte hunnit tina ännu.
-Avgav du några nyårslöften?
-Som vanligt. Äta bättre, träna mer, meditera.
-Dina nyårslöften känns så banala. Jag vill vill verka för att göra livet bättre för andra människor. Vad kan dina nyårslöften göra för en annan människa?
-Det är löften som är svåra att hålla. Varje dag måste jag avge dem på nytt. Förnya dem. Hans och Karin lovar sig till varandra varje nyår. I almanackan planerar de in sådant som är roligt. Sen får det andra komma. De ska uppvakta varandra, se varandra som om de vore nykära.
-Puh, jag kan se Hasse framför mig i kassan på ICA med en bukett rosor i cellofan och en chokladkartong i näven. Är det sådant som gör Karin lycklig? Skulle du vilja ha det så?
-De är faktiskt våra vänner. Titta! Thailändska lyktor på himlen. De verkar bli alltmer populära. Jag tror många byter fyrverkerierna mot lyktor.  De känns nästan abstrakta, så tysta och samtidigt så ljusstarka. Vinden tar dem och de försvinner bort.
-Jag tror du har rätt i att  fyrverkerierna minskat i antal, men det finns fortfarande mängder med primitiva sällskap som mest tänker på sig själva och sina egna nöjen och  fortfarande skjuter fyrverkerier,  utan en tanke på vare sig hundar eller småbarn.
-Primitiva sällskap?
-Du är tyst.Vad tänker du på?
-Mörker äter landskap, både det inre och det yttre. Är vi hjälpta av orientaliska lyktor?