Skämt

Jag läste Lars kontaktannons i en veckotidning i tandläkarens väntrum. Eftersom jag var ensam i väntrummet och den ende som iakttog mig var en vanvettigt pysslande Ernst Kirchteiger i en TV-repris så rev jag ut annonsen. Det var en anspråkslös annons. Lars, 52, tilltalades av lugna hemmakvällar och skogspromenader. Han gjorde gärna kortare resor och skrattade gärna åt ett gott skämt. Män som kallar sig sängkammargymnaster eller gärna hoppar över disken för att njuta gör mig nervös. Hur ser det ut hemma hos dem? Står det bockar och plintar hemma i sovrummet hos sängkammargymnasten? Har han romerska ringar i taket? Hänger han naken i dem? Har en galonmadrass på golvet ersatt sängen? Står det travar av veckogammal disk hos den njutningslyste? Ligger han och vältrar sig i tomma chipspåsar? Lars verkade inte sådan.

Vi började maila till varandra och pratade ett par gånger i telefon. Lars hade en behaglig röst och verkade dämpad och tillbakadragen. Han var skild sedan ett par år tillbaka. Dottern hade flyttat till Irland och eftersom både hon och Lars var flygrädda blev det sällan av att de träffades. Exhustrun hade både fått bröstcancer och en ny karl.

Till slut föreslog Lars att vi skulle träffas. För att riktigt lära känna varandra skulle vi göra en finlandskryssning tillsammans. Lars hade bara ett krav. Jag skulle ta med en väninna, gärna en undersköterska. Det var något envist och  påstridigt hos honom som fick mig att avsluta relationen innan vi ens träffats. Jag vågade inte åka till Finland med Lars.