Oavsett när jag kommer till kaffeautomaten står Birgitta och Anna där. Så fort de upptäcker att någon närmar sig tystnar de och förvandlas till isstatyer. De står tysta och orörliga med konstgjorda leenden på läpparna och påminner om skyltdockor som kastats i en sopcontainer. Om det är någon av de manliga cheferna som kommer tinar de upp och anstränger sig för att vara till lags. Det kan till och med hända att de tappar upp varm dryck ur automaten och räcker pappmuggen till den behövande medarbetaren. Kvinnor får aldrig den servicen. Unga manliga vaktmästare blir nypta i rumpan.
En gång kom jag så nära att jag lyckades uppfatta brottstycken av deras samtal.
-Jag har minsann alltid skött mig, sa Birgitta. Men det har man ingenting för.
-Vet du vad som hände med farbror Erik? Han som var skötsamheten själv och aldrig smakade en droppe starkt?
Igenkänning.
SvaraRaderaIsstatyer! Underbart! Hihi!
SvaraRadera