Änderna trängs på isen och på gångvägen bredvid parkdammen. I modden på gatan vaggar fler änder. En skylt vid kurvan varnar bilisterna för dem. Varning för and. Varning för vaggande and. En medelålders kvinna med gångstavar närmar sig flocken. Hon går snabbt med nacken böjd. Stavarna söker barmark mellan de grå isfläckarna på asfalten. Änderna ser på henne och hon iakttar dem. Kan man skjuta en and och äta den eller smakar den gyttja och dy som en gädda? Tanken gör henne rädd. Det finns något vänligt varsamt hos fåglarna. Om djur kan älska varandra så är det just vad de änderna gör. Innerligt håller de av varandras blänkande fjädrar, milda ögon och rundade bröstkorgar. Varje and är en i ett par.
En bil kommer från norr och skvätter smutsig snö omkring sig. Flocken på gatan lyfter och drar de andra fåglarna med sig. Kvinnan blir stående mitt bland de fladdrande vingarna. En man hon inte märkt möter hennes blick. Han har bruna ögon. Skägg täcker hans kinder. Ett ögonblick står de stilla mitt för varandra omgivna av flyende fåglar.
Känns som jag hamnat i en berättelse utan början, utan slut. Spännande.
SvaraRaderaVackra möten, både mellan människa och djur, och mellan människor. Gillar den okontrollerade tanken som bara flyger fram i hennes förbifart kring om änder smakar dy. Alla har vi konstiga tankar ibland, men en tanke är en tanke och kan vara hur konstig som helst, så länge den inte kommer till handling (om den är opassande).
SvaraRaderaEn fin ögonblicksbild. Eller, egentligen mer än ett ögonblick. Undrar om mannen och kvinnan tar kontakt med varandra.
SvaraRaderaNice. Jag har också med fisk idag.
SvaraRadera