Värd

Där ute ser jag två billyktor. Vägen följer järnvägen en kort sträcka. I en kurva försvinner de röda lyktorna bort. Någon är på väg hem eller bort genom kvällen. Jag vänder bort ansiktet från min spegelbild i fönsterrutan. Det välvda glaset får mig att känna mig som en fånge eller ett instängt djur som förtvivlat krafsar för att bli fri och undkomma känslan av meningslöshet.

På fyrsätet framför mig sitter ett sällskap om tre. En kvinna med blonderat hår och mörk utväxt i hårbotten sitter framför mig. Bredvid henne sitter en medelålders man. Den köttiga nacken sväller över rockkragen. Kortsnaggade hårstrån sticker ut från den skära huvudsvålen. Hårväxten är glesare upptill på hjässan. Han klipper sig kort för att dölja det faktum att han håller på att bli tunnhårig. Öronen har samma form som böjda prinskorvar.
-Olof har jobbat flera år i Frankrike, säger den köttige.

Den tredje kvinnan i sällskapet tar fram ett föremål av keramik.
-Den här har jag gjort, säger hon.
Hennes fingrar är långa och smidiga. Handflatorna formas runt ljuslyktans väggar.  Hon håller upp den framför sig, och påminner om ett sagoväsen som visar upp en trofé, ett magiskt föremål, av det slag som används för att  besvärja mörkrets krafter. Pärlorna på de stickade limegröna muddarna som sticker fram ur tröjärmarna skimrar i den artificiella belysningen. Den tunna naturbruna koftan med spetsmönstrat ok och små pärlemorknappar följer kroppens konturer. Runt halsen har hon draperat en sjal i blå och lila toner. Den är stickad i ett tunt, mjukt garn och har ett intrikat hålmönster. Hon har spröda stålbågade glasögon och hjärtformat ansikte.

 En häpen flämtning hörs från den blonderade kvinnan.
-Den är helt fantastisk. Har du gjort den?
Kvinnan ställer ner ljuslyktan på bordet framför dig och håller en stöttande hand runt den. Hon nickar.
-Fast jag gör inte så mycket numera. Det blir så trångt i lägenheten.
-Du borde sälja på marknader och så. Gör du det?
-Nej, det är svårt att få folk att betala vad det är värt och det är så mycket jobb med transport och emballage. Jag gör nästan bara saker till mig själv.
-Hålen? säger den köttige. Hur har du gjort dem?
-Med hjälp av riskorn. De försvinner när man bränner keramiken.
-Vad folk kan komma på, säger den blonderade. Undrar vem som hittat på det?
-En kines, säger den köttige. Ris blir blankt och genomskinligt, som glas när det hettas upp.