Bit för bit

Ytterdörren till grannens radhus stod öppen. En vit skåpbil med släpkärra blockerade trottoaren och trädgårdsgången. Genom den öppna dörren såg jag rakt in i vardagsrummet. En stationär dator stod uppställd på ett skrivbord från IKEA:s barnavdelning. Tangentbordsskivan var utdragen. En ställbar resårmadrass formad som ett N hade fotändan mot skrivbordet. Någon skrivbordsstol syntes inte till. En man och en kvinna i medelåldern trängdes på trappan med varsin flyttkartong i famnen. En kvinna med kruspermanentat hår stod under balkongen och rökte mintcigaretter. Hon fimpade cigaretten mot klacken och sa:
-Jag bor här nu. Är vi grannar? Du vet väl att jag har fått ett chefsjobb på kommunen?
Hon pratade så sluddrigt att jag hade svårt att höra vad hon sa.

Jag hade inte sett att någon tömt dödsboet och tagit hand om inventarierna sedan änkan dog i september. Gardinerna hängde orörda. Fönsterlamporna lyste aldrig. Döttrarna hade varit där några gånger. Vid ett tillfälle hade jag sett att de lämnat radhuset med varsin kasse i handen. De hade nästan identiska vinröda dunkappor. Fukten blänkte i deras hår när de försvann bort i halvdagern. Kanske hade de blivit osams kring någon struntsak där inne, kanske hade minnena överväldigat dem.

Ögonen vande sig vid halldunklet. Jag hängde upp min ylleduffel på herrbetjänten och kontrollerade att nycklar, plånbok och mobiltelefon låg på plats i jackfickorna. Ryggen knakade till när jag böjde mig ner för att knyta upp kängorna.

-Har du varit på biblioteket?  Jag ser att du har biblioteksböcker i handen. Intressant att du ställer dem i bokhyllan och inte tar in dem i sovrummet. Ta det lugnt. Det är inget att skrika för. Jag är din nya granne. Det var inte låst så jag trodde det var ok att gå in. Fint att man kan lita på sina grannar. Att flytta är ett elände, men man får ta det bit för bit. De hade inte ens städat ur ordentligt. Det behövs proffs för att göra ett bra jobb. Jag skulle behöva låna lite verktyg. Har du en skaltång till att börja med? Sen behöver jag låna den där lampan som sitter på bokhyllan så jag ser ordentligt.

Han reste sig upp ur fåtöljen vid läslampan. Men knävecken stötte han fåtöljen bakåt mot väggen. Den knarrade.
-Flytta på dig så jag kommer åt lampan.
Han lade handen på min armbåge och puttade till mig. Jag kände en metallisk doft från hans tinning.
-Jag kanske behöver lampan, sa jag.
-Det är bra ljus i en sådan här ledlampa. Synd bara att de är engångs. Man kan inte byta glödlampa i dem. IKEA. Fullständigt vansinnigt egentligen. All plast. Det finns t om lampor man kan hänga runt halsen. De är egentligen bättre. Att du inte skaffat en sådan?
Den neongröna fleecetröjan stramade över hans mage. Tofsen på toppluvan hängde ner mellan ögonen. Kängorna med stålhätta hade lämnat grusspår på parkettgolvet.
-Ta fram skaltången nu.