torsdag 18 december 2014

Dialog / konflikt och miljö

Inkopierat från ordbehandlingsdokument. Tyvärr ser texten inte likadan ut i ordbehandlingsdokumentet, i bloggutkastet och det publicerade inlägget. Jag beklagar detta. 

Bilnyckeln hänger i nyckelskåpet i hallen. Det består av halva klädnypor av trä som limmats ihop. Hon och Stefan har skrattat åt det och låtit det hänga kvar, som en lustig relik över ett gammalt mode, ett komiskt minne från den förre ägaren. En gång i tiden har de skrattat åt tillsammans, hon och Stefan, åt sådant som de båda funnit lustigt. Det skulle vara enkelt att ta bilnyckeln och ropa hejdå. Istället går hon in i köket och sätter sig hos Stefan. Bordskanten har nött hål i vaxduken. Trots att Julia flyttar på den när hon torkar bordet för att undvika veck på samma ställe, så har det blivit en spricka i plasten. Grått ludd tränger upp från den underliggande väven. Det är lättare att titta på vaxduken än på Stefan, lättare att titta på en djupblå porslinsmugg än en människa. Hon håller skenbenen tätt intill stolen för att inte komma nära honom av misstag. Armarna är korsade över magen. Underarmen trycker mot höftbenen och skötet. Hon flackar med blicken. En svart strumpa ligger hopknölad på brädgolvet i Stefans rum innanför köket. Skrivbordsstolen vid datorn är vänd mot köket.

-Måste du åka? säger Stefan.
Julia rycker på axlarna och skruvar på sig.
-Jag har köpt biljett, säger hon. Förköp.
-Måste flänga omkring så där?
Han böjer sig fram mot henne, lägger armarna på bordsytan och knäpper händerna. Ögonen smalnar till springor bakom glasögonen. Julia ser att han inte putsat dem. En blågrön reflex tonar över i gult. Den skimrar i ytan och döljer hans blick.
-Jag ska inte flänga någonstans. Det är en konsert jag ska på. Två band som jag ska se. Det är inte att flänga. Jag kommer att ta det lugnt. Blir det kaos så går jag. Du behöver inte vara orolig. Du kommer att träffa någon. Du har planerat det här. Någon du träffat på nätet. Via någon datingsida. Försök inte slingra dig. Jag vet hur du håller på. Någon jävla rörmokare som du fått tag på. Ska ni hem till honom eller ska ni vara i hans bil?
-Sluta nu. Jag håller inte på med något på nätet. Inget sådant. Varför skulle jag?
-Du kanske ska träffa någon gammal kärlek?
-Jag ska på konsert, en mindre festival. Det är två band som jag ska se.
-Vad är det för skitartister du ska se? Är dom kända?
-Tillräckligt.
-Du kan åtminstone säga vilka artister det är.
-Det står om festivalen i lokaltidningen. Du kan läsa på om vilka som ska spela. Det är WTF, ett pop-punkband, och MJG , som jag lyssnade en del på när jag var yngre.
-Ihop med Anders då förstås. Ni satt där och var romantiska ihop, va...?
- Det var mest min bror som lyssnade på MJG. Andreas gillade honom inte. Jag har erbjudit dig och barnen att följa med, men ni ville inte. I våras såg jag en spelning med Johannes. Nu ska jag se två band till. Det här är en engångsgrej för mig. Så stor roll spelar det väl inte. 

Att se ut genom fönstret är att fly undan. För att samla sig låter Julia ögonen följa skåpluckans former från hörn till hörn. Den nästan omärkliga muskelrörelsen samlar hennes tankar.
-Jag stannar väl hemma då, säger hon. Om det känns bättre för dig. Avstår konserten.
-Jag kan inte hindra dig, om du vill göra något som vill, Julia, svarar Stefan. Men du måste förstå att jag är orolig för dig. Du har blivit så glättig på något sätt. Jag känner inte igen dig alls. Flamsig, flänger omkring. Det är tydliga tecken på att man träffar någon.Jag har varit hos mina föräldrar i sommar, haft med barnen. Vi har varit ute med båten. Tältat i trädgården. Varit på Liseberg. Köpt godis på godisfabriken i Mullsjö. Jag har haft kul med dem. Du vill ju aldrig följa med på någonting. Någon sommar måste de ju få. 
-Jag har jobb att sköta, Julia. Ansvar. Huset behöver underhållas. Har du någon aning om vad det kostar att driva den här kåken? Varför tror du jag träffar någon? Vem skulle det vara? Du behöver inte vara svartsjuk. 
-Jag är inte svartsjuk, Julia. Det är du som är svartsjuk. Du vet själv vilka scener du ställt till med. Åk då om det är så viktigt för dig att se några värdelösa artister. Om jag vore som dig skulle jag tänka på din bror. Du vet hur det kan gå.
 -Jag har väl aldrig fått tänka på honom. 

Julia stannar till i hallen. Händerna skakar. Handväskan med kamera och anteckningsblock, saker hon lagt ner för säkerhets skull och inte riktigt tror på, står bredvid den vitmålade spegelbyrån. Ovankanten på den ovala spegelramen hänger för långt ut i rummet. Hon känner sig klibbig och skulle vilja ta en dusch, men hon inser att det inte är någon idé. Riktigt ren kan hon ändå inte känna sig. Det är lättast att duscha i villans källare och hon vill inte gå förbi Stefan igen. Jeanskjol, tights och en svart trikåtopp, vanliga underkläder, bomullstrosor. Håret har hon flätat hon i nacken. Ser hon ut som någon som kommer att träffa en älskare? Knappast.

-Jag åker nu! ropar hon och låter huset svälja hennes ord.
Solen gassar mot den silvergrå metalliclacken. Julia lägger handen mot biltaket och känner hettan bränna mot handflatan. Värmen drar in henne i en osynlig virvel. Den sköljer mot hennes kropp och sandpapprar fram svett längs ryggraden och lårens insidor. Hon känner sig som ett stycke fett i en stekpanna, oformlig och smältande. Spänningshuvudvärken trycker mot pannan. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Solen skickar en reflex från växthustaket. Julia suckar. Hon borde vara hemma och röja i växthuset istället för att åka iväg. Det mesta är dött därinne, kvävt av värme och vattenbrist. Tomatplantorna har vissnat i sina svarta spänner. Äppelgurkorna hann aldrig ge skörd. Snälla, Stefan, kan du vattna när jag är bortest. Det är inte svårt. Jag ställer fram allt du behöver. Kvar i växthuset finns det som vissnat, en trädgårdsmöbel av lättmetall och ett leende. Stefan glömde visst att vattna. Hon sätter sig i bilen och trycker fingrarna mot käklederna. Huvudvärken lättar för ett ögonblick och ersätts av en molande värk framför örsnibbarna. Bilen behöver tankas. Hon backar ut på gatan och låter den rulla ner längs villagatan. Liljana går med böjd nacke bredvid schäfern. Djuret går fot utan koppel. Ryggen arbetar som på ett dragdjur. Dess flanker häver sig i värmen. Liljana märker inte att Julia hälsar. De har barn i samma klass. Liljana går på föräldramöten och uttrycker sin kritik mot lärare och skolledning på felfri svenska. Att hennes barn får de bästa betygen räcker inte. Hon vill ha de bästa lärarna också. Boris har en ny kvinna nu, en kvinna som är ung och knappt mer än tonåring. Hon sitter hopkrupen på trappan med en cigarett i handen. Det svarta håret är kammat i mittbena och samlat i två flätor. Hon har på sig ett beige linne, hudfärgat. Brösten är fasta som två knutna nävar. Boris rättar till sladden och för en polermaskin mot lacken på den svarta Audin. I backspegeln ser Julia att Liljana och schäfern tar en annan väg, för att slippa gå förbi Boris. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar