Förbereda

Under den där resan vi gjorde, följde jag dig som en skugga.
Jag minns att jag satt hos dig i vandrarhemmets samlingsrum.
Du hittade ett Brio Labyrintspel på en hylla, tog fram det och ställde det på den vita laminatskivan.
När du spelade böjde du dig fram över bordet.
Mitt knä snuddade vid ditt.
Jag vilade hakan i händerna och stöttade armbågarna mot bordet.
Du hade nyss duschat och håret var fortfarande fuktigt i nacken.
Dina händer greppade plastrattarna på labyrintspelets sidor.
Koncentrerat styrde du stålkulan mellan trälisterna som utgjorde labyrintens väggar.
Första gången nådde du fjärde hålet, andra gången tredje och sedan sjätte och sjunde. Längre än tolv kom du aldrig.
När du frågade om jag ville försöka, sa jag nej.
Jag var fortfarande öm i kroppen efter vandringen och blåslagen efter forsränningen.
Du ställde tillbaks labyrintspelet på hyllan.
Jag lutade mig mot ryggstödet på den formpressade stolen och virade fötterna runt kromade benen.
Föreståndaren satt bakom disken och förberedde bokföringen.
Hon rättade till den mörka hästsvansen och sa till oss i förtroende:
-Vi har mest tyska gäster. De kommer för älgarnas skull. Kan ni tänka er att de drömmer om att få simma med älgar.
Jag sa ingenting om att jag sett två älgar, efter forsränningen, när allt lugnat ner sig och vattnet var stilla. Den ena älgen simmade faktiskt. Den andra löpte genom skogen, mörksvart, fuktig och blank.
-Ni vet väl att vi ha stängt mitt på dagen för att städa, sa föreståndaren.
Vi nickade.
Jag såg ut genom fönstret. Gatan var uppgrävd. Det regnade. Ännu skulle vi inte resa vidare. Kanske skulle vi finna något att göra under dagen.