Text till bild

Elizabeth hade fått ärva sin faster. En stoppad sammetsfåtölj, ett väggur och ett dussin klibbiga glas (gud vet vad tanten haft i dem). Det stod helt klart att vi inte kunde behålla grejerna. Elizabeth föreslog att vi skulle ha gårdsloppis och bara vräka ut det vi inte ville ha på trädgården. Annonsera kunde vi göra med lappar på några närbelägna lyktstolpar. Saken var biff. Grejerna skulle flyga iväg.

Efter händelsen med tant Greta hade jag börjat känna mig lite mer skeptisk inställd till grannarna. Jag var ute och gick med Caj i vagnen. Greta kom stapplande med sin rullator. Det lystna i hennes blick fick mig att stanna till. Det är något med spädbarn som lockar. Greta böjde sig ner över vagnen.
-Vem är pappa till den där då? sa hon när hon gurglat färdigt över det sovande barnet.
-Caj har ingen pappa, sa jag. Det är mitt och Elizabeths barn.
-Klart att bebisen måste ha en pappa. Ljug inte för mig nu. Berätta vem som är pappa till barnet. Två flickor kan inte ta hand om ett barn. Det måste finnas en pappa. Är det en pojk eller tös?
-Vi är inte så noga med det, med kön och sådant. Caj måste själv få bestämma.
-Det var väl inte ens du som var havande? Då kan det väl inte vara ditt barn. Vem är pappa till ungen?
Caj började gny i vagnen och jag ursäktade mig och gick därifrån. Greta tog så illa vid sig att hon skrev till I förtroende med Ingela. Jag läste frågan i en veckotidning i tandläkarens väntrum. Om Greta blev lugnad av svaret vet jag inte. Tandsköterskan kallade in mig på undersökningsrummet innan jag hann läsa färdigt.

Vi bestämde oss för att sälja på megaloppis i Hultköping istället. Dagen led mot sitt slut och jag funderade på att slå mig ner i sammetsfåtöljen för att vila benen lite när jag fick syn på min chef. Ansiktet skuggades av en stråhatt. Klänningens Gudrun Sjödén-blomster vajade i vinden. Åderbråcken pulserade på benen. Hälen täcktes av ett gigantiskt skavsårsplåster. Ringarna med glasstenar verkade ha växt fast på fingrarna.
-Men åh, så trevligt att träffa dig här, sa hon. Det måste vara fantastiskt roligt att sälja. Tänk vilka fynd man kan göra.
Hon iaktog Elizabeths arvegods. De blekblå ögonen fick mig att tänka på en kolja, som legat död lite för varmt och lite för länge. Sammetsfåtöljens klädsel fick oförklarliga fläckar.
-Det var verkligen roligt att se hur ni har det hemma. Tänk jag kan faktiskt förstå er, att ni åkt ändå till Hultköping för att sälja.