På frågan språk eller handling, svarar jag språk, men inte fullt ut. Handlingen är intet om inte språket gör den levande. Språket är intet om det inte smyckar en handling. Något måste finnas, förutom vackert.
I förordet till den upplaga av Vägen till Klockrike jag just nu läser uttrycker Harry Martinsson tacksamhet till Bonniers som ger ut pocketserien Bonniers Folkbibliotek. I mitten av 1950-talet skriver han han "att det finns hundratusentals människor som inte kommer sig för att gå in i den vanliga bokhandeln, det finns ytterligare tusental som av en eller annan anledning känner sig för hämmade eller blyga för att gå in på de offentliga lånbiblioteken och en mycket stor grupp som ännu finner ett äventyr i att kunna köpa en bok på en skogsstig". Den vandrande bokförsäljaren med näverkont på ryggen som Harry Martinsson en gång mötte i Tärna lappmark var glad åt sin börda och hans böcker lyste i ödemarken. Jag tänker på det ord, berättelser, språk. Mitt exemplar av Klockrike vittnar lika mycket om sommarstugor som hässjat hö. Den bär mer sommarhetta, än regn. Det vilar något gott i folkbildningstanken, en tro på både den enskilda människan och kollektivet. I det beständiga fångas det flyktiga. Litteraturen är en besvärjelse mot glömskan.
Författaren Lars Hesslind reste runt och föreläste. Åtskilliga högstadieelever har hört honom berätta om sitt liv. Han sa bl a:
-Den som läser kommer det att gå bra för. Har man ett språk så klarar man sig.
Jag funderar på hur många han tröstat med de orden och hur många liv han räddat. Ord, berättelser, språk. Kreativitet är en form av andlighet. Något tyr vi oss till.
Håller med, folkbildningstanken har gjort Sverige till ett land där människan är fri, fri att välja hur hen vill leva sitt liv (i alla fall i jämförelse med många andra länder i världen). Kunskap är nyckeln till frihet.
SvaraRaderaFint det du skriver om att kreativitet är en form av andlighet. Vacker tanke.
För mig är det självklart att språket i alla fall ska komma före handling. Tänk om vi kunde lära alla barn att prata i stället för att slåss när frustrationen kommer. Självklart kan inte "alla vinna" en diskussion, men det borde finnas utrymme för barn (OCH vuxna) som hamnar i språkligt underläge att få prata med någon annan. Din text väcker tankar hos mig som läsare, precis som - gissar jag - du önskar.
SvaraRaderaTack för dina skrivpuffar!
Tänkvärt. Viktigt.
SvaraRaderaMycket, mycket bra.
SvaraRaderaTidningen Skriva slängde ut den frågan för ett tag sedan såg jag, men jag orkade inte ge mig in i diskussionen...
SvaraRaderaSpråket kommer först om jag får välja. Ett hastigt, fattigt språk kan fördärva den mest fantastiska historia, få den att sjunka som en sten, eller kanske ännu värre, förlöjliga något som i grunden är vackert. En alldaglig historia, hur kort den än är (om det nu egentligen finns någon mänsklig historia som är alldaglig) kan få den kraft som gör att den tränger rakt in i själen hos läsaren, om orden är rätt.
Vägen till Klockrike, med just det omslaget du har på bilden, har legat vid min säng i långa månader, jag har bromsat och undvikit (av anledning) trots att jag älskar Harry Martinsson. Nu blev det som ett tecken - dags att läsa den.
Och hela din text var BRA!