Handled

Jag sätter mig. Bara lite ska jag vila. Köket är så rent jag förmår. Jag har stängt om hönsen och sett till kon. Ryggen värker där nere. Mina fingrar är spruckna och ömma. Hettan har fått läpparna att svida. Kanske skulle jag dricka, ta munfull efter munfull med vatten ur spannen, men jag orkar inte riktigt. Jag lägger underarmen på bordet och stöder mig på den. Linneduken döljer den skrovliga ytan. Vi har plockat blåklockor, Johannes och jag och ställt dem i den burk som tjänar som vas. Jag försöker le och tänka på hans små barnhänder och dela hans förundran över myrstig och blomster.
-Vi gör grannt, mor.

Petrus slår i väggen därute. Tunga stövlar dunsar mot stentrappen. Jag stelnar till. Klumpen i halsen gör det svårt att andas. Hans kropp fyller dörröppningen. Det blir dunkelt i rummet. Kanske borde jag lagt mig och krupit ner i kökssoffan för att låtsas sova.
-Varför sitter du här och latar dig? Har du inte sysslor att sköta. Svara då. Har du inte mål i mun?
-Jag har gjort mitt, säger jag tyst med blicken mot förklädet.
En svettdroppe rinner ner för min nacke.
-Var försiktig nu, så du inte väcker Johannes.
-Det är inte min pojk. Gud vet vem du lagt upp dig för. Luffare eller storbönder? Njöt du då? När han tog dig.
-Johannes är din pojk. Jag har aldrig haft någon annan än dig, det vet du.
-Du ser efter andra. Jag är inte god nog åt dig.

Handen söker sig ner i fickan på storvästen. Jag ser att han tar upp snusdusan, tenndosan som han fått efter sin far, den som Lazarus i Kröken gjutit, findosan till söndagsprisen. Hans vackraste ägodel, som fick mig att skratta och den kväll jag blev kär. Metallen fångar det skimrande solljuset från fönstret. Han knyter handen runt dosan och skrattar till. Senorna på handleden påminner om säljvidjor. Han stinker brännvin från käften och jag tänker att det är så jordens undergång luktar. Den stinker fylla och brännvin, bakrus och ättika. Slåss kan han. Drängslagsmål. Jag tvättade hans blodiga ögonbryn och han sa att mina händer var som en smeksam vind. Med snusdosan dold i den knuta handen slår han hårdare.
-Du käftar emot och jag ska ta det ur dig.
-Tänk på pojken. Jag ber dig tänk på pojken. Han sover.