Rapport

Dagens puff lockade mig att skriva en liten rapport om mitt läsande.

Olov Svedelid har jag läst en del av. När jag gick på mellanstadiet var Striden vid Ringmuren en av mina favoritböcker. Som ung tonåring läste jag Roland Hassel-deckare. Jag kan utan problem se Lars-Erik Berennet som spelar huvudrollen i TV-filmatiseringarna framför mig. Han är beväpnad och har en frisyr som bäst karaktäriseras som svårbeskrivlig. Jag led med den omutlige Hassels fästmö, Verena. Hassel satte alltid plikten framför allt. En av Svedelids romangestalter har lärt mig att enhandskupera en kortlek. Kunskapen har jag fört vidare till mina barn. Svedelids författarskap har med andra ord haft en viss betydelse i mitt liv.

Strax innan han dog sammanställde han boken Lär dig skriva spännande. Att skriva en spänningsroman handlar om att skapa struktur och veta hur historien ska sluta, samt att hålla läsaren andlöst fången på vägen dit. James Bond är inte spännande. Bond står för en stunds hjärndöd förströelse. På förhand vet man hur det ska gå. "Splatter" och överdrivet våld är obehagligt, inte spännande.

I boken ingår fem pedagogiska noveller som visar hur en spännande text är uppbyggd. Skrivhandböcker brukar vanligtvis innehålla noveller av Ernst, Stig och Hjalmar. Olav bidrar med egna noveller. Reptiler. Ädelstenar. Arvtagare. Mord. Otrohetsaffärer. Ett barn som hånas. Internationella äventyrare. Synden straffar sig själv, hehe. Oväntade vändpunkter. Det är arketypiskt. Berättelsens kärna. Innehållet i novellerna fängslar mig och jag börjar läsa mellan raderna och inser allt mer att - jag kan inte skriva spännande. Jag är full av fluff.