Chef

Jag bakar födelsedagstårta på vackra ägg, med knöligt skal och  regelbundna former. Med fingrarna har jag valt mellan grönt och brunt ur en begagnad äggkartong från ICA. Tanten på bakluckeloppisen hade något kilo med sig och jag köpte. Jag kunde köpt vartenda ägg hon hade med sig, men jag ville inte verka girig, så jag nöjde mig med en kartong.
-Du har grönvärpare, sa jag.
-Jo, jag har några stycken som värper gröna ägg, sa hon. Jag har ett litet hönshus på gården. Dom har det gott mina höns, kan gå ute, som dom vill.

När jag knäckte äggen märkte jag att skalen var ovanligt hårda. Äggulorna var fasta, så äggen måste varit färska. Ett bättre användningsområde för gröna ägg än en födelsedagstårta kan jag inte tänka mig.
-På min födelsedag får jag alltid jordgubbstårta. Jag får inte välja, som du som fyller år om hösten, kan göra.
-Jag kan aldrig välja färska jordgubbar.

Rostbiff och potatissallad. Jordgubbstårta.  Vi väljer något enkelt och lätt. Hemgjord potatissallad. Kryddad med rosmarin och citronpeppar. Potatisen står på spisen. Jag känner någon slags egendomlig harmoni över att pyssla i köket. Kärlek kanske. Kanske är det kärlek jag känner, eller bara någon slags vördnad över det där gröna ägget. Glömmingetårta. Britta-tårta.  Jag fick leta i kokboken efter receptet. Kalastårta med maräng heter den. Sockerkakssmeten blev förunderligt saffransgul.

Jag har ingen aning om familjen delar mitt nu. De kan lika gärna säga. Varför köper du inte potatissallad? Kan vi inte ta en hämtpizza istället? Allt känns gott just nu. Jag tänker på ord och hur starka de kan vara, nynnar på något om "en chef från Amerika sjunger om hungriga hjärtan igen". Ibland tror jag att jag hungrar efter ord och berättelser och tänker att orden "i detta nu" låter så sällsamt vackra.