Mellan

Andreas och Maja sitter på trädgården. De första rosorna har kommit i rabatten på framsidan. En gammal zinkbalja med penséer står framför trappan och skuggar en bärkasse med röda pelargoner. Under Majas stol ligger senaste numret av Tara. Jag hälsar och vi småpratar om att backen är tung och att vi hoppas på en vacker sommar. Det är Maja som pratar. Andreas tiger. Fräknarna på bröstkorgen skimrar. Hennes kaffebruna page håller sig tätt intill huvudet. Hon kisar mot solen. På insidan av knät anas ett operationsärr.

Jag tackar för mig och går vidare. Andreas har inget sagt och inget gjort, bara halvlegat i solstolen, i shorts och T-shirt, blekt och brun. Det är inget mellan oss, bara ett minne av förtroenden.
-Maja har blivit så tillbakadragen. Nedstämd. Jag vet inte vad det är mellan oss längre. Inget är som förr. Det känns som det är en hinna mellan oss.
I det han berättade sökte sig hans hand ner längs min rygg och jag lät det ske. Hans läppar var varliga först och mer krävande sen. Jag tänkte på lust och själars sinnliga möte, och inte på Maja.