Drömde hon om

Jag krypkör bilen förbi mormors hus. I syrenhäcken, som är tätad med kycklingnät, kivas en flock med pilfinkar. Finkar är vanligare än sparvar. På det sättet skiljer jag dem åt. Den rostiga grinden mot landsvägen är stängd. Det betyder att jag behöver köra runt, parkera nedanför huset och gå uppför den hala trädgårdstrappan i branten och öppna ytterligare en grind för att komma in i trädgården.

-Drömde hon om det här? tänker jag. När hon var ung.
Det rödmålade enplanshuset har falska fönsterluckor med platta gångjärn av smide. Det hukar i skumrasket. Mormor har satt prydnadsljung i lådan framför köksfönstret. Den spetsiga adventssljusstaken står redan på plats, trots att det är en vecka kvar till advent. Huset är byggt på 1970-talet på mark de ärvt från min morfars sida. Från början stod det ett äldre hus på tomten. De skulle byggt till och renoverat, men huset brann och de byggde nytt på brandtomten. Hon blev änka tidigt. Invändigt är huset slitet, men praktiskt.

Mormor tar hand om övergivna djur. Det är därför jag rest dit. Jag ska hämta ett par marsvin, som heter Olof och Frost, till mina barn. Hennes smalbenta spetshund snor sig kring mina ben. Den nosar på sockerkakan som min son har bakat till henne. Marsvinen bor i det rum som min mamma hade som barn. Det finns inte mycket kvar som påminner om hennes barndom. Den länken är bruten. Rummet till min morbror Ronnys rum är stängd. I sovrummet står dubbelsängen fortfarande kvar.

Marsvinens gallerbur står på golvet. Mormor tar upp den ena och placerar det i min famn.
-Det är är Frost, säger hon.
Marsvinet kuttrar och borrar in sig i min armhåla.  Den vita pälsen står rakt ut från kroppen. På bakkroppen har den en ljusbrun fläck.
-CH Teddy, säger mormor. Himla trevlig ras. Jag har badat dem och klippt klorna. Pälsen kommer bli bättre om ett par dagar, när den får tillbaks sin strävhet.
Det djur som heter Olof kikar fram ur en trälåda, ett litet marsvinshus som någon verkar ha gjort i slöjden. Han är brunsvart och har en brun tass.
-Förra ägarna blev allergiska. Det brukar heta så, säger mormor. Jag hittade dem på Blocket.
Ett gråblått marsvin tigger mat från en bur vid väggen.
Jag håller i  något som mest verkar bestå av en mage och fyra små tassar och tänker att jag upprätthåller något genom att föra intresset för djur vidare till mina barn.
-Vet du, säger jag till marsvinet och kliar det bakom örat. Jag ska ta hand om dig.