Text inspirerad av bild

Jag hade faktiskt förväntat mig mer av Jonathan. När vi först träffades så verkade han så fin och förstående. Vi började göra saker tillsammans. Framför TV:n åt vi chips och pizza när vi tittade på sporten. Jag följde med honom på bio och såg actionkomedier med pålagda skratt och tjutande däck, fast jag hellre ville se romantiska komedier. När jag skulle handla något nytt att ha på mig till Jussans fest, så lovade han att följa med. Utbudet i shoppinggallerian var överväldigande och jag hade svårt att bestämma mig, så vi drev runt. En vindögd kvinna knuffade till honom och bad om ursäkt på ett främmande språk. När jag provade klänning nummer 37, den var röd och hade spetsinfällningar och var påfallande lik tio andra klänningar, bad Jonathan om ursäkt. Han raglade ut ur affären och när jag äntligen bestämt mig för vilka fyra klänningar och två toppar jag skulle ha var jag tvungen att leta efter honom. Han satt på en bänk och sov tillsammans med en annan kille. Jag försökte väcka honom, men hans kropp var slapp och han bara stönade. Hans plånbok var borta.