Snabb

Besöket på julmarknaden var snabbt över. Vi körde fram till säteriet. Godsägaren själv dirigerade in bilarna på fältet som gjorts i ordning till parkering. Brända linjer och björkslanor markerade hur bilarna skulle ställas upp. Inför bekanta tog godsägaren av sig hatten och bugade djupt. Han hade välansat skägg och en fotsid oljerock, som bars öppen.

Julmarknaden hölls på logen. Vi betalde en slant i entré och fick en pappmugg med en bottenskyla tunn glögg. Vid bron till logen stod en smed med handdriven ässja. Från den gamla stalldelen, numera ombyggd till servering och bryggeri, hördes dragspelsmusik. Vi gick runt bland stånden på den svagt belysta logen, smakade på korv och köpte kött och öl. En ost tvättad med en speciell bakteriekultur fick också följa med hem. Jag har köpt den förut. Mejeristen behövde inte berätta om osten för mig. Jag sa att jag visste hur bra den är.

Förra året minns jag att snön låg djup. Nu var det barmarksvinter med blöta marker. Dimman steg upp från sjön. Vi handlade och gick sedan snabbt därifrån. Att besöket gick så snabbt, var lite av en antiklimax. Kanske hade jag förväntat mig mer.

Hem körde vi över fideikommisset. Det var en omväg. I vägrenen låg snön fortfarande kvar. Vid en bro väntade två jägare med gevär i famnen och orangea hörselskydd. De blängde på oss. I skogen stod lärkträden gula.
-Vi åkte alltid över fideikommisset hemma, när jag var barn sa jag. Som någon slags utflykt. Du är inte van vid sådant. De här stora gårdarna.

Vid riksvägen passerade vi ännu en skylt med texten Julmarknad. Vägen fram var knapp farbar. Vi avstod den. Jämfört med säteriet kändes gården på höjden så enkel.