Inspirationsmening

Bakom krukorna med penslar låg ett gammalt metallskrin, där den blåa färgen var avskavd längs kanterna. 


Krukorna med penslar var mest stilleben numera. Det var länge sedan jag målade. Mårdhårspenslarna påminde om avlövade buketter där de stod på mitt arbetsbord. Skaftet och metallhylsan som fäste penselhåren mot träskaftet var fläckiga av färgstänk. Grönt var den dominerande nyansen. Bakom krukorna låg ett gammalt metallskrin, där den blå färgen var avskavd längs kanterna. Jag hade fått skrinet av Jens farmor vid ett besök i hennes ålderdomligt möblerade lägenhet. Hon bjöd på spröda kakor och vi satt på yttersta kanten av de hårt stoppade fåtöljerna klädda med lejongult sidentyg. En virkad duk täckte det utsirade bordet av mörkt trä.
När Jens ursäktade sig reste hon sig och gick några tunga steg fram till en chiffonjé med många lådor. Hon drog ut en av de mindre ovanför skrivklaffen och tog fram det nötta skrinet.
På mitt skrivbord låg mitt utskrivna manus. Pappersarken materialiserade mina drömmar och förhoppningar. Jag hade skrivit något som jag kallade en civilisationskritisk essä om sömn. Min grundtanke var att människor frivilligt valde bort sömn, för att kunna arbeta hårdare eller för att hänge sig åt olika förströelser. Jag hade följt sömnens historia och tänkte på människorna i de gamla bondesamhället som vilade tätt tillsammans och hur de störde varann med hostningar och kroppsläten och hur lössen bet i deras skinn. Kunde de ens sova en enda natt? Låg de i dvala om nätterna?
Min sömn blev förstörd när mitt och Jens förhållande tog slut. Så länge vi var ett älskande par sov jag tryggt vid hans sida. När jag blev ensam blev min sömn allt oroligare och mer fragmentarisk. Jag började skriva för att försöka förstå. En del forskare menar att sömnbrist permanent kan skada hjärnan. Det känns så skört. Min hjärna är ohjälpligt påverkad av det min oro utsatt den för.


-Jag vill att du ska ha det här, sa hon och lade det blå pennskrinet i mina händer. Det är för att du är en skapande människa. 
Skrinet var tomt, så när som på en bokmärkesängel. Jag lade det i min handväska och lät det förbli en hemlighet.