Svepa

De möts utanför på gatan. På hennes jackärm sitter en grå reflex. Han är mörkklädd och bär rocken öppen. De talar om vädret, som är milt för årstiden och  tebutiken som ska slå igen. Vinden fångar deras ord och driver in dem i den övergivna lekparken. I rännstenen har någon tappat en hopknuten hundbajspåse. Han säger att gruset ligger tjockt. De är båda glada över att regnet tagit den ishalka som rådde under gårdagen. Hon tänker att hon borde köpa broddar. Det blir inte av. Sedan diskuterar de vad som är rimligt att ge i julklapp och hur mycket julklappar får kosta. De blir osams. De grälar. För att slippa se på honom låter hon blicken svepa över himlen. En stjärna faller över Lennartssons tak. Hon tänker att man ska önska. Låt 2017 bli bättre än 2016, bara det, begär hon.
-Jag såg ett stjärnfall, sa hon. Man ska önska sig något då.
-Jag såg ingen stjärna, säger han. Förresten är det inte stjärnor som faller. Det är någon slags rymdgrus. Ska du med in?
Hon svarar att hon tänker gå en promenad.