Text inspirerad av mening

Inspirationsmening

De åt medan de pratade om annat än jobbet

Jag har aldrig känt mig särskilt bekväm med att vara bortbjuden. Andra människors hem får mig att känna mig osäker. Det kan vara någon detalj i inredningen, som en ärvd byrå eller ett konstverk som inte inte passar in i helheten som stör mig. Känsligt nosar jag till mig en känsla av att inte vara riktigt välkommen. En dammråtta på drift får mig att tänka på mäklarannonser och heminredningsmagasin. Mamma fick alltid hysteriska anfall när vi skulle ha gäster. Städningen och kraven på perfektion drev henne till vansinne. När jag var på besök hos kamrater ängslades jag alltid över främmande dofter och annorlunda smaker eller oroade mig för att en vuxen helt ogenerat skulle visa sig naken.

Anette bjöd hem sina arbetskamrater. Vi fick sitta i det inglasade uterummet. Luften kändes varm och lite klibbig och vi fick sitta trångt runt bordet. Bakom en grind ylande en dvärghundskorsning. Den veckiga mopsen nöjde sig med att stirra. Trädgården präglades av Anette och Urbans intresse av att göra saker. En fontän porlade i en klarblå kruka och pelargoner och kryddväxter frodades i urnor. På uthuset hade Urban monterat upp två speglar och placerat dem mellan fönsterluckor. Runt en zinkho hade han byggt ett utekök med sirliga mässingskranar och målat det i engelsk rött och gulockra.

Carita och Anita satt bredvid mig. Jag kände Caritas knä mot mitt ben. Medan de åt pratade de om andra saker än jobbet. Caritas förestående resa till Kanarieöarna (hon hade varit där 31 gånger) och Anitas sommarstuga (den var helt fantastisk, men i förtroende hade hon sagt mig att hon avskydde stugan). Anette serverade gäddfärsqueneller. Jag antog att Urban fångat fisken och Anette rensat den. Gäddan smakade dy.