Text från bok

Dagens inspirationsmening "Närhet är farligt" är hämtad från en bok med titeln Mindful Eating. Den handlar om hur mindfulness, förstås, och hur man ska få ett sunt förhållande till mat, men jag har svårt att se på en apelsin på det sättet. Omsorgsfullt, klyfta för klyfta. Jag ser mest bekämpningsmedel och underbetalda jordbruksarbetare. 

Sigrid drar trådgardinen åt sidan och plockar bort ett par kronblad, som blivit bruna och skrumpna, från St Paulian. Det doftar unket, från den nyvattnade jorden. På fatet har det samlats en pöl med smutsvatten. Jorden och vattnet har inte hunnit blanda sig. Vattnet ser prickigt ut.


Åsa går förbi utanför på gatan. Hon är sportklädd i åtsittande vindtygsjacka och löparbyxor som formar sig efter hennes lår. Nilssons katt, som gjort till sin livsuppgift att stryka sig mot benen på alla som passerar, sätter sig framför Åsa. Hon böjer sig ner och katten gnider sitt svartvita huvud mot hennes hand.
-En del är rädda för närhet, tänker Sigrid. Närhet är farligt. Åsa är kanske sådan. Ingen man och inga barn. Släkten sägs vara liten och i huvudsak begraven. Några väninnor har hon, men hon verkar inte vara, ja en sådan som håller sig med andra kvinnor och älskar dem på ett sätt som man inte riktigt kan förstå om man inte själv är där.

Hans-Ove har somnat efter maten. Hon hör hur han snarkar från sovrummet. Han ligger på rygg ovanpå överkastet av sniljefrotté. Fötterna spretar som ett V. Leif GW Perssons senaste roman ligger uppslagen bredvid honom. Sigrid struntar i att slänga blombladen i komposthinken. Hon släpper dem på sängbordet av betsad furu och lägger sig bredvid Hans-Ove och låter sin hand vila på hans bröstkorg. Huden har blivit skrynklig och hennes naglar är kortklippta. Han doftar rakvatten och tvål. Skjortan är nytvättad.
-Det kanske var enklare på vår tid, tänker hon. Man skulle bli gift och studerade männen man mötte på dans och drömde om i veckorna. En bra karl skulle man ha, så reder man sig. En som inte drack...