Jag läste en bok igår. En parkbänkalkis hade slutat med spriten och skrivit en bok om sitt liv tillsammans med en journalist. Den gick snabbt att läsa, jag läste den på en kväll. Han berättade om sitt liv som elitidrottsman, den hårda träningen, hur han undgick dopingkontroller och hur han började dricka allt mer och använda amfetamin när kroppen pajade. En människa kan göra sig själv ont på samma många sätt. Det var en grabbig, men ändå ödmjuk ton i boken och texten kändes baserad på hans muntliga berättelse. Han berättar om de gator där jag själv går. När man vet och har en egen referensram blir allt mer påtagligt.
Till middag lagar jag husmanskost från medelhavet, lamm med vin och auberginer. Det känns vansinnigt i tider som denna, så många som flytt och lämnat just den sorters grytor bakom sig. Jag kan SMS:a 100 kr, mer kan jag inte göra.
Grubblar en del på vad som gör oss till de människor vi är, som skriver de noter vi följer. Arv och miljö och det eviga nötandet mot andra människor, som vi vore småsten och grus. Vad är det som skapar oss. Faktaresistens är ett nyord och inför den återstår bara ett känslomässigt virrvarr.
Ja intressant med diskussioner om vad som formar oss till de människor vi är. Arv, miljö, kultur, den tid vi råkar födas in i. Bra bild du formulerar, den om eviga nötande mot varandra som om vi vore småsten och grus.
SvaraRaderaJag tror inte jag gillar order faktaresistens. Låter så kallt och hårt. Mina känslor känns inte som om de berörs av faktaresistens. Men det är väl jag som inte fattar.
Intressant reflektion.
SvaraRaderaFint som alltid. Det är i detaljerna det ligger, det förstår man när man läser dig.
SvaraRaderaDet är du som utvecklar mig i mitt skrivande, som ännu en gång med den här texten. Din reflektion är så välmålad men ändå så lagom med text. Tack för att du inspirerar oss andra också att öppna våra kreativitet och utvecklas :-) Trevlig helg!
SvaraRaderaVill läsa boken om mannen!
SvaraRadera