Text till bild

Morgonen var fuktig och ovanligt ljum för årstiden. När jag gick ut och inledde promenaden till mitt arbete slogs jag av hur mörkt det blivit. Gryningen var på väg och närmade sig likt ett långsamt uppvaknande. Det kvardröjande vätan från gårdagskvällens hårda regn fick gatorna att kännas som ett badrum där dörren lämnats stängd efter en lång, varm dusch.

När jag kom till jobbet var det nästan ljust. När jag hängt in min jacka och bytt till inneskor ställde jag mig en stund vid fönstret och såg ut över innergården där höstlöven klibbade fast vid gångstigen. En kråkfågel sökte efter föda bland löven. Det sägs att fåglar är budbärare från andra sidan. Jag vet inte vilket bud kråkfåglarna bär, i sina gälla läten och blanka ögon och fjäderdräkt som förefaller hemsökt av ohyra. I flock är de aggressiva mot varandra. De är ständigt födsökande, dessa djur.

På lokalradion berättar en artist om sina nya skiva. Reportern frågade om meningen i den sång som kallades "Höst". Artisten skrattade förläget och sa att den kunde tydas på olika sätt. Jag lyssnade när jag slog mig ner vid skrivbordet och försökte tyda sångtextens mening. Antingen kom hösten hastigt det året sången skrevs, eller också var hösten en metafor för ett förhållande på väg att ta slut, där sveken och tystnaden blivit vardag. En man med gitarr, en kvinna som skrivit en bok...Jag brukar lyssna på dem, den stund de ängsligt sitter i lokalradiostudion med sin dröm.

Under skrivbordsunderlägget har jag ett tidningsurklipp. Jag tog vara på det i smyg, efter att vi diskuterat det på en kafferast. De handlar om de saker folk ångrar mest på sin dödsbädd. Med tiden har jag memorerat den kollektiva ångern.
1. Jag ångrar att jag inte haft mod att leva enligt mina drömmar
2. Jag ångrar att jag jobbade för hårt
3. Jag önskar att jag haft modet att uttrycka mina känslor
4. Jag önskar att jag haft bättre kontakt med mina vänner
5. Jag önskar att jag hade unnat mig att vara lyckligare

Urklippet får mig att rycka på axlarna. Min dröm har alltid varit att arbeta hårt och att ha ett tilltalande tjänsterum. Jag vet att utan arbetet är jag intet. Någonstans i det jag kallar min drömtillvaro, ligger en lapp med det människor ångrar. Jag intalar mig att jag står över det.