Text till bild

Fotot är taget hemma i salen på Ådala, hos Bengt och Åke. Åke sitter med armen om mig, vi är fästfolk då och har kilat stadigt en tid. Han ser rakt in i kameran och ser stolt ut, för att Ådala ska bli hans eller för att han har en kvinna att lägga armen om. Bengt vill inte se in i kameran, utan sneglar åt sidan. Det är Bengt och Åkes mor som tar kortet. Med ett klart skratt och den självklarhet som kommer av att man är van vid att styra med hushållet och syföreningen bad hon oss sätta oss tillrätta.

Åke lägger armen om mig, men jag känner Bengts närvaro tydligare, hans seniga kropp och ovala bröstvårtor, desperationen i hans kropp, förtvivlan över Nina, som rest till Stockholm, hans behov av tröst. Jag vet att jag är havande med Michael på bilden och vet att jag näst intill tvingat Åke intill mig, efter mötet med Bengt. Vi har varit gifta i 7 månader när Michael föds. Han föds för tidigt.

Bengt tog fotot med sig när han flyttade till Nässjö och började på järnvägen. Jag ser bilden av den gamla salen på Ådala när vi besöker honom. Det sker inte så ofta. Jag lyfter ner det och visar det för Michael och berättar att det är farmor som tagit bilden. Vardagsrummet i HSB-lägenheten är kall och luktar piprök, precis som salen på Ådala.