Val

Min nye chef har rött hår och glest mellan tänderna. Han har flyttat ner från Stockholm för att vara nära sin döende far. Fadern har KOL och andas med svårighet genom en näsgrimma. Syrgastuben är hans ständige följeslagare. Inför sådana behjärtansvärda förutsättningar står tjänstetillsättningen öppen.

Den rödhårige har för vana att ställa sig bakom mig och kupa händerna runt mina bröst. Beröringen kan ske på hans tjänsterum när jag besöker honom i ett ärende, en tveksam faktura som ska attesteras eller en frågeställning i en skrivelse från våra uppdragsgivare, staten eller allmänheten, som behöver diskuteras. Det sägs att vi tjänar staten och allmänheten. Sanningen är att vi tjänar oss själva. Stöter vi på varann i kopieringsrummet rör han mig där. Han har tagit på mig i korridoren mellan våra rum. Hans andhämtning förändras när jag inte bär BH, när tyngden av mina bröst vilar fritt i hans hand och stöds av byglar och vadderat konstsiden. Det är något med hans kroppsdoft som gör att jag låter det ske. Den rödhåriges hals luktar hård tvål.

Stillsamma eftermiddagar kan vi komma att tala om hans hem. Han hyr en av flyglarna på Åkershofs herrgård, den lilla med holländskt tak. Om äppelträden i fruktträdgården kan han berätta med lakoniska ord. Sidensvansar kan han ha sett. Stjärtmesar. Dimman om hösten. Blommorna om våren. Getingarna om sommaren.

En lördagsförmiddag såg jag honom på Kooperativa. Hans rygg gungade under den gröna oljerocken en kort stund, innan jag förlorade honom ur sikte. Jag fick vänta vid charken innan jag fick min prinskorv och mortadella. Länge vände jag på en bit gorgonzola som låg omsluten av plast i ett tråg. Det var en svettig ost av yttersta kvalitet, men den var dyr för min kassa.

Det var först när jag kom ut ur affären jag kände värmen från den grillade kycklingen. Den låg i min ryggsäck och puffade mig i svanken. Ett ögonblick tänkte jag gå in, ursäkta mig och betala för varan, men jag avstod. Jag ville inte visa mig vare sig rättfärdig eller slarvig inför min chef så kycklingen fick stanna i sin ljumna foliepåse. Bokföringen gjorde mig dum, utan att betala sig väl.

Om aftonen satt jag med mitt pussel. Små valar av det slag som kallas delfiner. Tiotusen bitar i blå toner. Medan jag pusslade lyfte foten av locket till Chateau Chillon. Mina bara tår greppade om bitarna. Chateau Chillon har alltid saknat ett hörn. När jag pusslat mig trött lade jag mig raklång i sängen. Väggarna i min lägenhet är tunna som papper. Min granne ligger axel mot axel med mig. Jag föreställer mig att jag kör näven genom väggen och smeker hans mage. Den är luden och mjuk.